"Vi vill ge folk möjligheten att fundera: Är det min kallelse att vara med här? Utifrån det går man antingen vidare eller överlåter sig till församlingen och den vision som finns. Och, det är viktigt att säga, det handlar inte om saker man ska klara av för att få vara med. Det handlar om att säga, "jag vill gå i den riktning som ni är på väg i"."
Det här med att medlemmen själv definierar sitt medlemskap är tydligt också hos Larsåke W Persson. Där konsekvensen hos Edsinger verkar bli att om ens medlemsskapsdefinition inte överensstämmer med församlingens vision så är det dags att söka sig vidare så verkar Perssons "blankett" snarare fungera som tydliggörande. Här definierar man sitt medlemskap för att församlingens ska veta vad man kan förvänta sig av medlemmarna. Och någonting som är högst förvånande är när Persson säger att "Därför behöver det inte bli någon som helst konsekvens av att man bara står med i matrikeln,"
När jag kommit så långt i läsningen av artiklarna så hoppas jag att jag missuppfattat, för här tycker jag alltså att en högst märklig medlemskaps(församlings?)syn har framträtt. Det verkar nästan som om en föreningsmodell har tagit överhand, församlingen har blivit en ideell förening som man kan välja att engagera sig i eller inte. Och man väljer församling efter intresse och tycke eftersom olika församlingar driver olika visioner. Församlingen blir alltså någonting som ligger utanför en själv, och eftersom den gör det så finns den i samma "sektor" som andra intressen, andra aktiviteter, och andra av livets prioriteringar. Därför behöver varje medlem själv sitta ner och fundera igenom hur mycket man kan och vill lägga i tid och resurser på församlingen.
Men vad är det för församlingssyn? För medlemssyn? Är det inte så att församlingen är Guds folk? Församlingen är väl inte sin matrikel? Man kan väl inte välja att engagera sig i en församling? När en människa tar emot Jesus som sin frälsare och bestämmer sig för att vilja vandra med honom, för att följa honom, så blir hon ju automatiskt en del av den skara människor som redan vandrar och redan följer - församlingen. Församlingen är alltså inget tillval till frälsningen, utan ett resultat av den. När du tar emot Jesus så blir du en del av hans folk, du blir en del av Guds folk, Guds kyrka, Guds församling. Därför är inte församling någonting utanför dig själv som du kan välja att engagera sig i, utan församlingen är du och de andra som följer. Här har vi alla olika funktioner och gåvor, och det gör att vi behöver varandra. Jag har i min tjänst brottats med frågor som delaktighet, givande, ledarskap, vision o.s.v, och mycket av problematiken tror jag ligger i att församlingen mer och mer blivit en förening, i värsta fall en intresseförening där man uppskattas för det man gör. Men församlingen är väl inte det? Församlingen är väl Guds folk? Därför är t.ex. församlingens ekonomi inte föreningens budget utan summan av den inkomst som medlemmarna har. Man kan inte välja att "ge pengar till församlingen" eftersom pengarna redan finns där. Att säga att en församling har dåligt med pengar borde betyda att medlemmarna har dåligt med pengar. Ser ni vart jag vill komma? Vad jag försöker säga? Några bilder kanske kan förtydliga:


Är församlingen något man kan välja att bli en del av?
Bild 1: Församlingen är någonting "utanför" en själv // Bild 2: Församlingen är Guds folk
Om församlingen nu består av omvända människor som valt att följa Jesus tillsammans, borde det då inte bli viktigare med relationsbyggande och ett lyssnande på sina medkristnas berättelser? Borde inte det sätt man lever som Guds folk för att nå sin omgivning hela tiden omprövas och anpassas efter de gåvor och färdigheter som medlemmarna har istället för att församlingens vision styr vilka sorters gåvor och färdigheter som behövs? Borde inte en lokal församlings existensberättigande vara att det lokalt finns människor som tillhör Guds folk snarare än att man har en profil som andra församlingar runtomkring inte har, d.v.s. att man skulle locka människor som "inte känner sig hemma" i andra sammanhang? Det är klart att det är lättare att locka till sig liktänkande, men församlingen är väl Guds folk? Och här finns väl olika sätt att se på saker? Att vara medlem handlar väl inte att överlåta sig till en församlings vision utan att överlåta sig till Gud? Utifrån detta förstår jag inte varför församlingar arbetar så hårt med att ta fram visioner, har vi inte i grunden fått en "vision" i Guds ord? Handlar det inte bara helt enkelt om att vandra med Gud och leva sina liv så att andra dras in i denna vandring? Och sättet man gör detta på borde rimligen variera kraftigt utifrån de personer som finns i gemenskapen.
Så frågorna som jag får när jag läser de två artiklarna jag hänvisat till är som ni sett många, är en lokal församling till för att nå människor lokalt eller är den ett resultat av att medlemmar inte kunnat ställa upp på andra församlingars visioner? Ser man på medlemmar som föreningsmedlemmar eller som Guds folk? Är församlingen någonting utanför en själv som man kan välja att engagera sig i? Är den lokala församlingen till för att nå människor som tycker likadant och som kan ställa upp på visionen?
Den tredje artikeln har jag ännu inte kommenterat, och det är för att den egentligen inte är så revolutionerande. Den ger ett exempel på en församling som varit inne i en process där man sökt sig tillbaka till Bibelordet i sina funderingar kring församlingens uppdrag, kring varför man finns till som församling. När man gjort det så har man kommit fram till att församlingen primärt finns till för fem saker: evangelisation, gemenskap, lärjungaträning, tjänst och tillbedjan. Sådana listor kan alltid diskuteras, men i grunden är det väl en bra approach att man behöver förvalta Bibelns ord om församlingen i sitt eget sammanhang. Och som sagt, en församling behöver alltid befinna sig i en förändringsprocess eftersom församlingen inte är en statisk förening utan en dynamisk gemenskap. Guds folk förändras, därför förändras församlingen.
En lokal församling kan inte vara allt, ska inte var allt, den ska utforma sin verksamhet/sitt sätt att utföra sitt uppdrag utifrån medlemmarna, inte välja medlemmar utifrån sin verksamhet/sitt sätt att utföra sitt uppdrag. Det är min huvudpoäng. Men den funkar bara om man inser att församling inte är ett komplement till frälsningen utan en följd av den. Församlingen är oundviklig för den som vill följa Jesus!



Jag tror att syftet i många fall är att medvetandegöra det som du beskriver i bild nr 2 så att man inte hamnar i bild nr 1.
SvaraRaderaI storstadens myller av församlingar så är det inte helt enklet att hitta en plats där man kan vara som bild 2, men gott om ställen som liknar bild 1.
Jag förstår dock fortfarande inte meningen med att stå med i en matrikel.
Intressant, ja så kan det nog vara. Frågan blir då kanske om man angriper problemets kärna eller bara yttringarna.. Utveckla gärna vad du menar med att man inte enkelt hittar en plats där man kan vara som bild 2 i storstadens myller av församlingar!
SvaraRaderaJag tröstas av den här texten för jag känner att min tillhörighet ifrågasätts.
SvaraRaderaMåste man inte i den här diskussionen först slå fast vad som kan orsaka att någon inte engagerar sej så mycket? Jag har två trådändar jag kan tänka mej att man kan få ut något av om man nystar lite:
I kyrkan har vi viss verksamhet, men kristen är man även utanför dessa och jag tror de finns som hittar sin kallelse, sitt objekt för engagemang utanför "församlingens" ramar. Man skulle kunna argumentera att man i så fall skulle införliva och dela sitt engagemang i församlingen men det är inte alltid möjligt. Det är ofta beroende av den unika plats man har i livet, exempelvis en speciell relation. Här kan vi också tillägga att det för en förälder exempelvis knappast kan vara rätt att prioritera församlingen över barnen om den situationen skulle uppstå.
Sjukdom av en mängd slag kan göra en i princip eller fullständigt oförmögen att vara engagerad.
Jag tillhör denna kategori och min anledning till att jag står kvar i matrikeln är helt enkelt att jag känner just tillhörighet och det betyder mycket för mej.
En liten parentes som passar in i båda mina exempel: Bönen. Vissa har det som gåva, och det engagemanget märks förmodligen mindre än andra, det bör det göra, enligt bibeln. Omvänt kan jag som sjuk be även hemifrån och då anser jag att jag är engagerad.
Så måste jag också säga att det skrämmer mej att man eftersträvar att människor skall välja medlemskap utifrån en jämförelse av en vission. Det är alltså en specifik inriktning, utgår jag från att man syftar på efterssom man menar att man skall behöva jämföra och kanske inte är kallad att vara i en viss församling. Att skapa en homogen grupp för intensiv samvaro och strävan efter en stark gemensam vission som en liten grupp människor beslutat om och nedtecknat, i Guds namn, kan gå lite snett.
I längden tror jag det snarare stänger dörrar för nyfrälsta som plötsligt måste passa in, innan man fått stark tro byggd på mycket kunskap (som man ju skall få i församlingen) så att man kan ta ett självständigt beslut angående vissionerna.
/hanna
Mycket intressant läsning! Min erfarenhet är att jag som nykristen kände att just jag passade bättre i en frikyroförsamling än i en församling i svenska kyrkan. Båda typerna, och fler, är församlingar med Guds folk, men har väldigt olika inramningar (kanske inte rätt ord...)och därför var det för mig ändå lite så att jag letade efter en församling som passade mig bättre. Svenska kyrkan erbjuder ju väldigt lite av gemenskap, i varje fall var det min erfarenhet, dock inte särskilt lång. Å tredje sidan så är jag ju i långa perioder helt frånvarande från min församling, vilkas orsaker beskrivs väl i ett inlägg ovan. Ja, det är komplext...
SvaraRadera@ hanna.
SvaraRaderaTack för det du skriver! Jag är beredd att hålla med dig i stora delar, men jag skulle nog säga att det är en lite annan fråga, en fråga som jag funderade på om jag skulle väva in i mitt resonemang men som jag avstod. Så det var kanon att du tog upp det!
Det jag försöker lyfta i mitt inlägg handlar om identitet och tillhörighet, medan det du fokuserar är engagemang, och för mig är det två olika saker. I en förening så värderas man utifrån vad man tillför, hur väl man engagerar sig och vad man kan bidra med, men en församling är en samling människor som valt att följa Jesus. Här är människan i fokus, inte det hon kan bidra med. Därför är en sjuk person som aldrig skulle orka "hjälpa till" med något i församlingen lika värdefull och viktig för gemenskapen som den som lägger ner en massa timmar i församlingens verksamhet. Jag tror att vi ofta i våra församlingar försöker få människor engagerade i församlingens offentliga verksamhet när vi istället borde få människor att bli mer engagerade i sina kristna liv. Vi borde syssla med lärjungaträning i den mest grundläggande betydelsen - d.v.s. att hjälpa varandra på vandringen med Jesus, och denna vandring sker ju mestadels i vardagen, någonting som du lyfter mycket bra i ditt inlägg. Grundtanken med en församling är ju inte att skapa attraktiva verksamheter utan att vandra med Gud tillsammans och därigenom inbjuda fler att ta del av vandringen!
@åsa
SvaraRaderaJa, valet av lokal församling är en svår nöt. Min tumregel för egen del är att jag vill vara del i en församling där jag bor, men som du vet så lever jag för tillfället inte efter den just nu av olika anledningar :). Det är klart att man trivs olika bra i olika sammanhang, och det är naturligt att man väljer att gå med där det finns en attraktiv gemenskap, men jag tror ändå att det kan vara viktigt att fråga sig om församlingen formas utifrån en "profil" eller "vision" som tas fram av en mindre grupp ledare (d.v.s. om medlemmarna förväntas ställa upp på visionen) eller om församlingen formas utifrån "medlemmarnas" gåvor.
Hejsan
SvaraRaderaDet du skriver är rätt och riktigt och väl genomtänkt i många stycken. Själv tillhör jag den kategorin som menar att man måste klart skilja mellan vision och mål.
I Kungsbacka är visionen "Att alla människor i Kungsbacka skall få en personlig tro på Jesus Kristus"
Denna hjälper oss att fokusera verksamheter, ekonomi mm på det som vi tror Gud vill.
Du skriver:"Att vara medlem handlar väl inte att överlåta sig till en församlings vision utan att överlåta sig till Gud". Detta är naturligtvis sant och riktigt om man menar att visionen är människopåfund, skilt från Gud.
Det ligger en nödvändighet att visionen är biblisk och leder till omvändelse och tro. Grunden för en församling är alltid Matt. 28:18ff.
Personligen tror jag att artiklarna i Dagen vill lyfta fram att det i Sverige råder en osäkerhet vad kristen tro är. Människor kan t o m fråga mig om jag är kristen, fast de ser att jag är präst. Det är alltså inte längre en självklarhet för alla. Så också med en kristen gemenskap. Vad tror den på egentligen är ju frågan! Visionstänkandet, att i bön och med helig Andes ledning samt bibelläsande (apg.2:42) formulera församlingens (gemenskapens) riktning, blir då en nödvändighet för att klargöra.
Joachim
Kyrkoherde i Kungsbacka/Hanhals pastorat
Hej David. Kul att hitta din blogg och läsa dina intressanta tankar om församlingen. Det är naturligtvis korrekt att man automatiskt kommer in i församlingen när man tar emot Jesus. Men jag tror också att den tillhörigheten behöver uttryckas konkret i en lokal gemenskap av lärjungar. Då blir det nödvändigt med ett eget val och en tydlig överlåtelse. I den förvirrade situation som råder i församlingar i Sverige tror jag därför att församlingar vinner på att vara tydliga med vad de står för och vad medlemskap innebär. Inte för att församlingen är en förening eller något utanför oss som man går med i, utan just för att församlingen är en gemenskap av lärjungar som delar livet med varandra i tjänst för världen. Även om man väljer bild 2, så behöver man väl definiera vad det är att vara medlem. Särskilt om det är utifrån medlemmarnas gåvor som församlingen formas. Det är därför jag tror på en tydlig överlåtelse till en lokal gemenskap.
SvaraRaderaDavid:
SvaraRaderaOm jag förstår det rätt så var det egentligen min poäng,att man kanske har en lite märklig uppfattning om vad som gör, eller borde göra mej till en del i en församling. Just det du skriver om att ha ingångsvinkeln att först arbeta på sitt kristna liv snarare än ofentlig verksamhet var vad jag önskat få fram.
Jag måste erkänna mitt lite pinsamma misstag: Att i mitt svar utgå för mycket från vad jag läst i artiklarna och inte tillräckligt från din text, därav min användning av ordet "engagemang" och ett svar snarare riktat mot de citaten.
Jag tror vi egentligen kommit till mycket liknande slutsatser och det gläder mej i så fall att jag inte är ensam (:
/hanna
För mig är det sektvarning, i ordets negativa betydelse. Om, visonen kommer från några ledare och man förväntas följa detta.
SvaraRaderaJag har erfarenhet från en sådan församling. En vision och sedan blind lydnad, utan att få ifrågasätta. Ledare i sådana här sammanhang är övertygade om att de följer Gud men mycket handlar om makt.
Behöver naturligtvis inta alls alltid bli på det viset men jag tror risken är stor.
Monica
@Joachim Holmgren
SvaraRaderaHej! Tack för dina tankar! Men jag är lite fundersam, om er vision är "Att alla människor i Kungsbacka skall få en personlig tro på Jesus Kristus", vad är då ert mål?
Hur kan en vision leda till omvändelse och tro? (Jag ställer inte frågorna för att ifrågasätta utan bara för att försöka fördjupa diskussionen, hoppas du inte tar illa upp!)
Jag håller med dig om att artiklarna i Dagen säkert vill lyfta fram ett svar till osäkerheten kring vad kristen tro är och vad det innebär att vara med i en församling, men jag tycker att man hamnar snett. Detta lyfter jag i mitt inlägg, men man skulle också kunna säga att fokus i dessa "visions"-resonemang lätt hamnar på intellektet. Tron blir alltför fokuserad till hjärnan och mindre till livet. Man ska förstå en massa fina formuleringar och medvetet ta ställning, men jag ser inte den kristna tron som ett "försant-hållande" utan som ett liv, och då blir det mer problematiskt att resonera som man gör. Håller du med?
Sedan är det klart att det behövs tydlighet, men det ser jag som en sekundär fråga, och att läget är sådant att du som präst inte självklart antas vara kristen tror jag är ett tecken på att "att vara kristen" inte längre är en identitet, utan en hobby, en del av livet istället för dess fundament.
Frid och Glad påsk!
@Jonas Melin
SvaraRaderaAbsolut ska tillhörigheten uttryckas i en lokal gemenskap av lärjungar :). Hoppas jag inte verkade säga något annat! Jag håller helt med dig i ditt resonemang, det jag reagerade på i artiklarna var att det verkade finnas en fix och färdig vision som man "lärde ut" till församlingen, och visionen var sedan utgångspunkten för ställningstagandet om man kunde vara med i församlingen eller inte. Detta innebär naturligtvis likformade/likriktade/liktänkande församlingar, och det tror jag inte på.
Glad påsk!
@monica
SvaraRaderaJa det är olyckligt om det skulle gå så långt. Jag tror inte att det är någon överhängande risk i de sammanhang som Dagens artiklar utgår från, det beror nog mer på hur man tänker kring ledarskap och öppenhet än om man har en vision eller inte.
Glad påsk!