Alltings början - 1 Mos 1:1

       bere'shît bara' 'elohîm et hashamayim ve'et ha'arets

Litteral översättning: New American Bible: Good News Bible: Judaica Press Version: B2000, Folkbibeln: Åkesson:

i begynnelse skapade Gud himlen och jorden In the beginning, when God created the heavens and the earth, In the beginning, when God created the universe, In the beginning of God's creation of the heavens and the earth. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden.

Kort kommentar: (för dig som inte vill läsa så mycket) Så här börjar Bibeln. Storslaget, imponerande, och svåröversatt. 1 Mos 1:1 är en vers som säger oss ganska mycket. Den slår an en ton, vi möter Gud, en handlingens och skaparkraftens Gud som sägs ligga bakom allt vi ser runtomkring oss. Denne Gud skapar utan att något material anges ur vilket han har skapat. Och denna skapande handling förläggs till "begynnelsen". Versen väcker en nyfikenhet att läsa vidare. Vem är denne Gud? Vad är det för jord han skapat?

Djupdykning: (för dig som vill veta mer) Som ni ser finns en hel del olika sätt att förstå denna första vers, så vi kanske ska börja med att försöka förstå vad det är som ligger bakom de olika översättningarna. Få verser i Bibeln har genererat så mycket kommentartext som denna, och för att få en överblick över hur diskussionen går kommer vi att titta på versen ord för ord. בראשית "i begynnelse" Min litterala översättning visade att det hebreiska uttrycket består av två delar; dels ב som betyder "i", och dels ראשית som betyder "begynnelse". Så långt verkar det rätt okomplicerat, men om man ska analysera ראשית stöter man på problem. Står det i bestämd eller obestämd form? Står det i ett så kallat "konstrukt"-uttryck (en form av genitiv) eller ska det ses som en självständig sats? Varför är detta intressant? Jo det blir nämligen avgörande för hur man förstår de tre första verserna i relation till varandra. Och här verkar (minst) fyra varianter möjliga: 1. v.1 är en temporalsats som är underordnad huvudsatsen som kommer i v.2. בראשית läses som konstrukt: I begynnandet av Guds skapande av [...] var jorden öde och tom 2. v.1 är en temporalsats som är underordnad huvudsatsen som kommer i v.3, v.2 är en parentes, en utvecklad kommentar. בראשית läses som konstrukt: I begynnandet av Guds skapande av [...] (jorden var öde och tom) [...] sa Gud: 3. v.1. är en huvudsats som fungerar som rubrik/överskrift till det som sedan kommer i v.2–31. בראשית läses som absolut: I begynnelsen skapade Gud himlen och jorden. 4. v.1, 2 och 3 är på varandra följande huvudsatser. V.1 beskriver skapelsens första handling. v.2ff beskriver påföljande handlingar. בראשית läses som absolut: I begynnelsen skapade Gud [...]. Jorden var öde och tom [...]. Gud sade [...]. Hur ska man avgöra vilken av dessa som är att föredra? En rad argument skulle kunna anföras för varje hållning, men ska vi hålla oss till vår induktiva läsning (läs om den här) kan vi bara dra slutsatser ur denna vers än så länge, och så får vi ändra vår uppfattning längre fram om det skulle behövas. Rent grammatiskt är alla varianter möjliga, men frågan är om det finns några övriga indikeringar i denna vers? Och så verkar faktiskt vara fallet. För det första har vi vokalisering och punktuering (de små prickar och streck som finns under och över de "stora" bokstäverna). De indikerar att בראשית skall separeras från det som kommer, ungefär "i begynnelsen, då skapade Gud", d.v.s. i linje med punkt 3 och 4. Dessa punkter stöds också av den tidiga grekiska översättningen LXX (Septuaginta) som har ἐν ἀρχῇ ἐποίησεν ὁ θεὸς (d.v.s. samma). Dock verkar vokaliseringen samtidigt indikera att det saknas en bestämd artikel. Flera forskare har därför påpekat att man inte kan översätta i bestämd form (begynnelsen), men mycket talar ändå för att man visst kan se uttrycket som bestämd form då det i sammanhanget fungerar som en obestämd tidsindikering. Jag tror att vi ska lämna diskussionen där och för tillfället nöja oss med att konstatera att mycket tyder på att den översättning som i regel återfinns i våra Biblar har mest stöd. Vi kanske kommer få anledning att återkomma till detta längre fram. ברא "(han) skapade" Här stöter vi för första gången på verbet ברא (bara'), ett verb som betyder skapa. Gud är här subjektet för skapandet, och objektet är himlen och jorden. Inget material nämns ur vilket Gud skapar, något som kan verka lite underligt, och här kommer en tanke om skapande ex nihilo, d.v.s. "ur intet" in. Detta blir också intressant om man ser på de fyra möjliga tolkningarna av denna vers ovan. De första två öppnar för att det kan ha funnits något material före vers 1 som Gud skapat ur, men de två senare antyder ingenting sådant. Snarare tvärtom. Utifrån denna vers kan vi dock inte dra några mer långtgående slutsatser annat än att det är Gud som skapar och att inget material nämns ur vilket han skapar (för er som vill dyka lite djupare i verbet kan jag hänvisa till denna ganska tekniska artikel: "Förekomst av ברא i GT"). אלהים "Gud" Ni som läst hebreiska ser att ordet för Gud har pluraländelsen ים. I denna vers ska det dock inte tolkas som att det syftar på flera gudar eftersom verbet ברא står i 3 person maskulin singularis. Här bör istället אלהים läsas som ett namn: "Gud". Den Gud som beskrivs i versen är alltså en handlande Gud, en skapande Gud, en Gud som får himlen och jorden att bli till. את השמים ואת הארץ "himlen och jorden" Här beskrivs allt som skapas med hjälp av två ord. Himlen och jorden. Med tekniska termer kan man tala om att det här är fråga om antingen hendiadys eller merism. Hendiadys innebär att man beskriver något komplext med hjälp av två ord som sammanbinds av en konjunktion ("och"). Merism innebär att en helhet beskrivs genom två kontrasterande parter. Oavsett vilken benämning man gör blir utfallet detsamma. Formuleringen talar om att Gud är skapare av hela universum. Att שמים verkar stå i dualis skall inte göras för mycket av. Det är helt enkelt så ordet ser ut i sin lexikalform. Slutsats: Vad har vi då kommit fram till efter denna djupdykning i Bibelns första vers? Den tentativa översättning som kanske kommer att revideras längre fram är enligt följande: I begynnelsen skapade Gud himlen och jorden. alternativt: I begynnelsen skapade Gud universum. 1 Mos 1:1 är alltså en vers som säger oss ganska mycket. Handlingens och skaparkraftens Gud möter läsaren, och det är en Gud som sägs ligga bakom hela universum. Versen väcker en nyfikenhet att läsa vidare. Vem är denne Gud? Vad är det för jord han skapat?

Ytterligare djupdykning: (för den vetgirige) Westermann, Claus. (1984). Genesis 1-11 a Commentary, (A Continental Commentary). Minneapolis: Augsburg Publishing House. Hamilton, Victor P. (1990). The book of Genesis chapters 1–17, (The New International Commentary on the Old Testament). Grand Rapids: Eerdmans. Wenham, Gordon J. (1987). Genesis 1–15, (Word Biblical Commentary). Waco: Word Books. Brown, Francis m.fl. (2005). The Brown-Driver-Briggs Hebrew and English Lexicon (9 uppl.). Peabody: Hendrickson Publishers. Williams, Ronald J. (2007). William’s Hebrew Syntax. Toronto: University of Toronto Press.

Vad har ni för tankar och reflektioner om detta inlägg? Var det en jobbig text att läsa? Intressant? För svår? För lätt? Nu har ni chansen att påverka hur läsningen ska se ut framöver!

Fortsättning nästa fredag!

• Dela på Facebook
• Twittra
• Posta på MySpace
• Lägg till i Google Bookmarks
• Digga
• Dela på Mixx
• Buzz up
• Dela på Linkedin
• Lägg upp på DesignFloat
• Dela med Newsvine