Idag kan vi läsa lite varstans i media att vuxna skilsmässobarn inte mår sämre än andra vuxna. Konstaterandet är hämtat från en avhandling som lades fram i morse kl 9:00, men som vanligt drar media stora växlar på politisk korrekt (?) forskning. Vi kan bland annat läsa följande:
"Den vanligaste uppfattningen är att barn far illa av skilsmässan. I det korta perspektivet kan det säkert vara så. Men jag ville ta reda på hur skilsmässan påverkar barnens psykiska hälsa på sikt, säger doktoranden Teresia Ängarne-Lindberg. Efter sju års forskningsarbete har hon nu svaret: Unga vuxna som har erfarenhet av skilsmässa i barndomen har lika bra hälsa som andra, både psykiskt och fysiskt."
Det anmärkningsvärda är att många artiklar tenderar att få detta till att betyda att "skilsmässa inte orsakar permanent skada". Men så kan avhandlingen rimligen inte tolkas. Det finns nämligen delar av avhandlingen som motsäger ett sådant påstående, bl.a. följande:
"De (skilsmässobarnen, min anm) bryter upp oftare från egna förhållanden än andra, men övervägande delen svarade att de är hoppfulla och tror att det är möjligt att hålla ihop hela livet, säger Teresia Ängarne-Lindberg.
(...)
Att skilsmässobarn är överrepresenterade hos barn- och ungdomspsykiatrin är känt sedan tidigare. Men långtidsstudien visar att skilsmässobarnen inte utmärker sig som unga vuxna."
För mig verkar det som att studien visar att det är möjligt att ta sig igenom det smärtsamma som en skilsmässa innebär om man får rätt stöd och hjälp. Upplevelserna är jobbigast i början, men kan avta med tiden om det finns ett stabilt socialt nätverk kring barnet. Det som dock framgår i studien är att detta inte räcker om man visar sig vara i en skir ålder. En grupp unga kvinnor, som vid tiden för skilsmässan var 7-12 år visade sig nämligen må sämre mentalt.
Det som är viktigt när man läser artiklarna är att inte dra några slutsatser ännu, avhandlingen har trots allt inte gått igenom (i alla fall vet vi inte hur opponeringen gick). Dessutom är det problematiskt att tala om forskning i singularis. Avhandlingar måste ställas i dialog med annan forskning, och de "ad-hoc"-teorier som uppkommit för att förklara avvikelser måste utvärderas.
För mig väcker avhandlingen många frågor, med det jag hoppas är att den inte används som argument i någon slags diskussion kring huruvida skilsmässa är bra eller inte. Det uttalar den sig inte om. På sin höjd kan den anses indikera att skilsmässa har negativa konsekvenser då den hävdar att skilsmässobarn har svårt i sina egna relationer. Det borde väl räknas som en negativ konsekvens? Eller innebär vårt samhälles "slit-och-släng, jag-byter-när-det-passar-mig"-mentalitet att det snarare ses som en positiv konsekvens, att man "vågar" bryta upp?
Läs avhandlingen: 1 2
Läs mer: Dagen 1 2, Forskning 1, DN: 1, SR: 1, SVT: 1.
Sexist Hand Behind P46?
2 dagar sedan
Om du forskade på barn som mist en förälder i dödsfall skulle du förmodligen få fram samma siffror, de mår inte sämre än andra i vuxen ålder, har inte fler psykiatriska diagnoser, men mående har så många fler skalor än de mätbara. Och ingen skulle väl bagatellisera ett dödsfall och sorgen efter det bara för att man inte blir psykiskt sjuk av det, inte heller en skilsmässa. Det lidande pga skilsmässa jag möter hos barn i mitt arbete är kanske inte mätbart i form av diagnoser, men inte desto mindre verkligt och påtagligt.
SvaraRaderaVilken underlig slutsats att skilsmässobarn inte mår sämre än andra. Det finns ju många undersökningar som visar motsatsen, är de utförda på ett undermåligt sätt då jämfört med denna?
SvaraRaderaAtt en mångårig forskning som den nya undersökningen utmynnar i ett resultat som inte bara föräldrar utan personal som jobbar med barn och ungdomar finner sanslöst galet, väcker frågor om hur frågorna ställts. Som man frågar får man svar, är ju en gammal sanning. Är frågorna ytliga och inte så genomtänkta kanske man får svar därefter.
Jag sätter ett stort frågetecken för detta bisarra undersökningsresultat som verkar långt borta från verkligheten där barn i skilsmässor överlever men ofta ofta har djupa sår. Som kommer till synes exempelvis när de inte klarar av långvariga relationer/äktenskap själva.