2010-05-24

Är du svensk?

Min syster sitter just nu och arbetar med de sista justeringarna av en mycket intressant uppsats. Det är en i dagens samhälle högst relevant text som utvärderar svensk integrationspolitik, och utan att avslöja några resultat innan den är färdigskriven och framlagd kan jag säga att uppsatsen bl.a. på ett bra sätt belyser den problematik som uppstår när man tar sin utgångspunkt i en beteckning av en grupp människor människor som "invandrare" eller "svenskar", samt vad som händer när dessa beteckningar inte korresponderar med verkligheten, d.v.s. när beskrivningarna inte stämmer överens med erfarenheten.

När jag läste denna uppsats började jag fundera lite över identitet. Var har vi vår identitet? Hur beskriver vi oss själva? Hur beskriver andra oss? Är jag svensk? Vad innebär det i så fall? Många tidningar skriver idag om hur svenskar blir alltmer positiva till invandrare, men samtidigt lyfter en artikel i Svenska Journalen fram det faktum att främlingsfientliga strömningar har fått fäste i svensk kristenhet (läs här). Jag blir faktiskt inte förvånad när jag läser detta, jag tycker det är tendenser som man har kunnat snappa upp lite varstans, det som förvånar mig är snarare avsaknaden av undervisning i dessa frågor. Vad säger egentligen Bibeln? Så jag tänkte vi skulle göra en mycket snabb och skisserad överblick.

I Gamla testamentet finns flera hebreiska ord som används då man talar om främlingar på olika sätt, och ett intressant sådant är גר ("ger"), som kommer av verbet גור ("gûr" att vistas, uppehålla sig). Den som betecknas som גר är alltså någon som vistas/uppehåller sig bland ett annat folk. I Gamla testamentet finns en rad lagar och föreskrifter som reglerar hur Israel skall bemöta en גר, och dessa lagar är anmärkningsvärda, dels på grund av den inställning Israel skulle ha, men kanske framför allt på grund av hur denna inställning motiveras. Titta t.ex. på följande två verser (Bibel 2000):

En גר får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva גרים i Egypten. (2 Mos 22:21)
Även ni skall visa גר kärlek, ty ni har själva varit גרים i Egypten. (5 Mos 10:19)

Att det fanns en hel del främlingar som bodde i landet står klart (se t.ex. Jos 9; 2 Krön 2:17), och folket uppmanas alltså att ta väl hand om dessa. De skall mötas med kärlek och omtanke, och motiveringen till detta (grunden för agerandet) ligger i att Israeliterna själva varit främlingar i Egypten. Intressant, eller hur? När vi läser Gamla testamentet ser vi att detta är ett tema som återkommer, Guds folk blir på nytt främlingar i och med fångenskapen i Babylon, de blir ett folk i exil, och därför skall de naturligtvis, under de tider då de har ett eget land, behandla främlingar så som de själva ville bli behandlade.

Men det stannar inte här. Främlingarna skall inte bara behandlas väl, utan när profeten Hesekiel får sin framtidsvision räknas främlingarna som infödda Israeliter och får lika stor del av landet som dem (Hes 47:21–23). Detta är anmärkningsvärt, att främlingar ska få bli del av Guds folk, men när vi läser Nya Testamentet förstärks denna teologi. Det Guds folk som enligt lagen skulle behandla främlingar väl kommer nu att inkludera dessa främlingar/hedningar i ett nytt Gudsfolk (t.ex. Apg 15). Guds folk består nu inte längre bara av judar, här är "ingen längre jude eller grek" (Gal 3:28), utan ett nytt folk har bildats. Det är ett folk som nu kommer leva bland en mängd andra folk, ett folk som kommer att leva som främlingar bland andra folk (jfr 1 Petr 2:11ff). Det är ett folk som fortsatt skall behandla människor runtomkring med kärlek så att dessa också får en möjlighet att bli införlivade i detta nya Gudsfolk.

Vår identitet som kristna är alltså inte främst nationellt betingad, vi är inte "svenskar", vi tillhör Guds folk. Detta Gudsfolk är en brokig skara människor av olika etnicitet, av olika härkomst, och därför är det egentligen absurt att som kristen vara främlingsfientlig. Eller hur? Vi borde istället visa våra medmänniskor kärlek, vi borde försöka motverka det utanförskap som uppkommer när vi fjärmar oss från människor vi betecknar som "främlingar", "invandrare", det fjärmande som kanske egentligen har sin grund i rädsla. Och anledningen till detta är att vi borde veta hur det är att vara främlingar. Vi själva är i egenskap av Guds folk främlingar på jorden. Vårt hemland är inte Sverige, vårt hemland är Guds rike, ett rike som vi har i uppdrag att föregripa här och nu. Men vi kanske har glömt bort det? Vår identitet som svenskar kanske är starkare rotad i oss än vår identitet som Guds folk?

10 kommentarer:

  1. Åsa Landström2010-05-24 17:06

    Fantastiskt bra skrivet! Tänk om alla i hela världen kunde förstå detta, eller åtminstone alla kristna... en bra sak att be för!

    SvaraRadera
  2. Goda ord David.. hoppas många läser detta och tar till sig för det är skrämmande att se hur många kristna faktiskt ser SD som ett seriöst alternativ då vi går till val i höst.

    Är det möjligt att få tag på en kopia av din systers uppsats när den är framlagd?

    SvaraRadera
  3. Rune Jonsson2010-05-24 18:35

    Tack David för denna intressanta beskrivning av vår identitet. Känner verkligen igen mig. Tillhör framför allt Guds folk och sedan råkar jag nu bo i ett land som heter Sverige.

    SvaraRadera
  4. @josef. Det tror jag nog :) ska kolla med henne.

    SvaraRadera
  5. Det är väl skönt att invandrarna komlite lindrigare undan. Samhället är ständigt i behov av att hitta syndabockar. För alliansen är det de arbetslösa och sjuka som är Sveriges syndabockar.

    SvaraRadera
  6. @icedaniel. vad menar du med "lindrigare"? vilka jämför du med?

    SvaraRadera
  7. Min åsikt: "guds" eller "den här planetens" folk är irrelevant... vi är kort och gott människor, och det borde räcka. En etikett är lite av en "låsning" - den talar bara delvis om vad som egentligen kan vara innehållet. Vad är det som hindrar en glasburk, märkt saltgurka, med att istället fyllas med rödbetor (visst, man kan ta bort etiketten...)

    Intressant blogg btw...

    SvaraRadera
  8. Hej RoSt, välkommen hit! Jag skulle inte hävda att Guds folk är en etikett. Det är en identitet. Det är stor skillnad mellan dessa två. För att ta din liknelse så är Guds folk som identitet likt saltgurkan, det är saltgurka oavsett om det står rödbetor på etiketten :).

    SvaraRadera
  9. Jag tycker att Du bygger ditt resonemang på lösan sand David.
    1. Man röstar inte på SD för att man hatar invandrare och främlingar utan för att man kan se högst reella problem med invandringen. Vi har de senaste åren tagit in ungefär 100000 invandrare per år. Är det rasistiskt/främlingsfientligt att inte acceptera en ökning till 200000? Är det främlingsfientligt att vilja minska invandringstalen till säg..30000 per år? Kan Du sätta siffror på vilka invandringssiffror som är att betrakta som 'främlingsfinetliga'?

    2. Din exeges är synnerligen selektiv. Hela GT är ju ett enda frosseri i etnisk/religiös rensning. Religiös/kulturell pluralism fanns inte med på kartan på något sätt.
    Angående att ingen längre skall vara jude eller grek handlar ju om att det är kristus som förenar vilket knappast kan anses ha någon politisk bäring eller ens större tolerans eftersom det begränsar sig till just; kristna. Månggudadyrkare göre sig icke besvär att delta i församlingsgemenskapen.

    SvaraRadera
  10. @Lars. Hej och tack för dina synpunkter. Jag uppskattar att du ifrågasätter, då får jag chans att förtydliga och att lära mig mer, utbytet av tankar och idéer är värdefullt!

    Jag tänkte att jag kommenterar det du säger i samma ordning som din uppställning.

    1. Jag tror du har missuppfattat mitt inlägg. Mitt anslag är inte partipolitiskt, jag skriver ingenting om SD eller invandrarpolitik, jag skriver om främlingsfientlighet utifrån ett kristet, bibelförankrat förhållningssätt. Utifrån min exeges kommer jag fram till att främlingsfientlighet inte är förenligt med ett Gudsrikesperspektiv, d.v.s. med ett liv som en Jesu efterföljare försöker leva. Jag är för okunnig och oinsatt för att kunna uttala mig i den politiska sakfrågan gällande invandring, men jag vill hävda att jag har mycket på fötter vad gäller hur vi som kristna ska förhålla oss till "främlingar". Det är det som är inläggets utgångspunkt.

    2. Du skriver att min exeges är selektiv, men jag är inte beredd att hålla med dig om det. Jag förstår din invändning, men jag skulle säga att den inte håller. Och anledningen är följande. För att studera vad Bibeln lär om främlingar bör man ju studera de texter som talar om just främlingar. Detta har jag gjort, och det hebreiska ord jag vald att fördjupa mig i är ordet גר. Tittar man på alla de texter där גר används så framträder den bild jag redogör för ovan. Du kan titta efter själv om du vill. Ordet används i följande verser:

    1 Mos 15:13; 23:4; 2 Mos 2:22; 12:19, 48–49; 18:3; 20:10; 22:20; 23:9, 12; 3 Mos 16:29; 17:8, 10, 12–13, 15; 18:26; 19:10, 33–34; 20:2; 22:18; 23:22; 24:16, 22; 25:23, 35, 47; 4 Mos 9:14; 15:14–16, 26, 29–30; 19:10; 35:15; 5 Mos 1:16; 5:14; 10:18–19; 14:21, 29; 16:11, 14; 23:8; 24:14, 17, 19–21; 26:11–13; 27:19; 28:43; 29:10; 31:12; Jos 8:33, 35; 20:9; 2 Sam 1:13; Jes 14:1; Jer 7:6; 14:8; 22:3; Hes 14:7; 22:7, 29; 47:22–23; Sak 7:10; Mal 3:5; Ps 39:13; 94:6; 119:19; 146:9; Job 31:32; 1 Krön 22:2; 29:15; 2 Krön 2:16; 30:25 (hebreisk numrering).

    Gamla testamentets förhållningssätt till främlingen är ganska tydligt, och Nya testamentet fortsätter den inslagna vägen och tar den ett steg längre.

    Men din sakliga invändning då? Det du behandlar skulle jag säga är ett annat ämne, du får gärna förtydliga vad du menar med att hela GT är ett enda frosseri i etnisk resning, visa vad du syftar på för Bibelställen o.s.v. så är det lättare att bemöta. Men om jag får associera fritt så är det du tänker på de ställen när Israels folk erövrar landet och fördriver de som bodde där. Jag förnekar inte dessa bibelord, jag förringar inte problematiken i dem, men jag hävdar att det inte har med diskussionen i detta inlägg att göra. Det är en helt annan fråga, det ena är hur man ska behandla främlingar som bor mitt ibland en, och det andra handlar om hur Israel krigade. Ser du skillnaden? Utveckla gärna om du tycker jag missförstått, och utveckla gärna vad du menar med dina generella kommentarer om etnisk resning också!

    Jag håller med om att det kristna perspektivet inte har politisk bärighet som du skriver, men det är inte heller min tanke. Jag riktar mitt inlägg främst till Jesu efterföljare, inte till svensk invandrarpolitik. Sen kan man ju hoppas att det går att ta till sig ändå, men det var i alla fall mitt utgångsläge när jag skrev inlägget.

    Frid!
    Tack för en bra kommentar!
    // David

    SvaraRadera

Vill du meddelas när fler kommentarer skrivs? Klicka på "Registrera dig via e-post" så skickas ett mail till dig när någon kommenterar artikeln!