1. Bibeln är Guds ord genom människors ord till sitt folk.
2. Bibeln är Guds folks unika vittnesbörd om sin Gud och hans pågående handlande i
historien, den tolkar världshistorien utifrån ett ”gudsrikesperspektiv”.
3. Bibeln är Guds genom den Helige Ande inspirerade, levande och verksamma ord, den har
en förvandlande kraft.
4. Bibeln är relationell
Dessa påståenden om Guds ord lyfter fram några olika aspekter. För det första (punkt 1) vill jag poängtera att Bibeln är Guds ord, men vi förstår skriften som Guds ord genom att det har kommit till genom människors ord. Detta innebär att Guds ord inte är dikterat. Människor har använt sina egna, begränsade ord för att förmedla Guds obegränsade verklighet. Detta Guds ord är inte tänkt att vara till för sig självt utan har en riktning, det är riktat till Guds folk. I alla tider. Detta innebär att Guds ord har haft olika betydelse i olika tider, och vi vet också att Bibeln sett olika ut i olika tider.
Från att ha varit ett muntligt vittnesbörd om hur Gud visat sig nådig och trofast kom t.ex. Guds löfte till David genom Natan i 2 Sam 7 att med tiden få nya betydelser. Den kom att betyda något för de som hörde/läste den under en tid av välstånd, den kom att betyda något annat då den fogades in i ett större historieverk och lästes av ett folk i exil, den kom att betyda något ytterligare då den lästes som en del av skrifterna vid vår tideräknings början och den betyder idag någonting annat för oss i ljuset av det Jesus gjorde på korset.
Guds ord har alltså både sett olika ut och talat olika till olika situationer. Guds ord har också medvetet anpassats till sådana nya situationer. Böcker har skrivits om (t.ex. Ps 14, 53), berättelser har berättats på nya sätt (jfr t.ex. 1–2 Kung med 1–2 Krön eller evangelierna med varandra), och så småningom, när Bibeln fått sin slutliga form, har Bibeln klätts i nya språkdräkter för att kunna tala till ständigt nya tider. Att Bibeln genom detta är översättningsbar säger någonting om dess kontextprägling. Bibeln blir alltså inte en rad sanningar att förhålla sig till utan snarare tolkad historia (mer om det nedan) som kan översättas. I översättningsarbetet dyker dock en rad andra frågor upp, frågor angående manuskript, texttraditioner o.s.v. och som måste behandlas för att man överhuvudtaget ska veta vad som är Bibeln och inte. Jag går dock inte in djupare på det här.
Det är svårt att förstå hur Bibeln kan vara Guds ord och samtidigt också människors ord, men både ock verkar vara sant. En del gör en jämförelse med Jesus, han var på samma gång Gud och människa.
SvaraRaderaIntressant också hur vissa delar av Bibeln som du säger får olika betydelser i olika tider (som t.ex. 2 Sam 7), det problematiserar betoningen på "författarens intention" ("authorial intent") som är populär i evangelikal exegetik. Även om jag tror det är en på det hela taget bra approach är det svårt att använda den konsekvent, speciellt när man läser Gamla Testamentet.
/Fredrik
Hej Fredrik! Tack för din kommentar! Jag vet dock inte om jag håller med dig om att det problematiserar betoningen på "författarens intention", jag skulle snarare säga att det förstärker betydelsen av den betoningen eftersom författarens intention i någon mån är grunden för att kunna förstå Guds ord in i varje särskild tid. Och som GT-exeget så tycker jag väl att strävan efter att söka textens ursprungliga kontext är avgörande för att sedan kunna söka en vidare förståelse för texten. Därmed inte sagt att det är enkelt, men nödvändigt.
SvaraRaderaHej David! Jag uttryckte mig nog lite otydligt. Vad jag tänkte på är att GT är lite annorlunda än NT när det gäller författarens intention, i alla fall vissa texter. Jag vet inte vad du har för inställning till messianska profetior, men i många fall tänkte nog inte författaren på messias där vi ser en uppfyllelse genom Jesus. Exempel: "Protoevangeliet" i 1 Mos 3:15. Med andra ord, vi ser ibland en annan (kanonisk? i brist på bättre ord) betydelse än (den mänskliga) författaren. Jag håller absolut med om att man ändå ska söka textens ursprungliga kontext och GT är mycket mer än messianska profetior. Men håll med om att det är lite annorlunda än att söka t.ex. Paulus intention i Romarbrevet.
SvaraRadera/Fredrik
Uppdaterat: Protoevangeliet var kanske inget klockrent exempel. Men du förstår kanske vad jag menar.
SvaraRadera/Fredrik
Hej igen :). Ok nu förstår jag bättre, tack för ditt förtydligande. Det vi pratar nu är väl snarare tolkningsmetodik än Bibelsyn, men ok. Absolut måste man närma sig Paulus texter på ett annat sätt än vissa GT-texter, men det skulle jag säga har mycket med genre att göra.
SvaraRaderaAngående messianska profetior så var väl mitt exempel just en som kom att bli en sådan ;). 1 Mos 3:15 är väl för komplicerad för att kunna anföras som tydligt messiansk. Kanske det du menade i din uppdatering?
Jag menade inte skillnad i genre, utan snarare en skillnad mellan GT och NT. Christocentrisk tolkning av GT var ju populärt bland t.ex. kyrkofäderna, och Jesus ger ju grönt ljus för en sådan tolkning (Luk 24:44ff). Det är alltså OK att se en "djupare mening" än den som var författarens intention i GT, men jag är skeptisk till att göra likadant med NT.
SvaraRaderaSen tror jag att Bibelsyn påverkar tolkningsmetodik. Om man har en syn på inspirationen där man tror att Gud använde de mänskliga författarnas personligheter (inte diktering som muslimerna tror om koranen) så får det konsekvenser för hur man tolkar Bibeln.
/Fredrik
Jag vet inte riktigt om jag förstår. Visst är det så att vi tolkar GT utifrån NT, men också tvärtom, d.v.s. NT utifrån GT. Jag tror inte att ditt anförda Bibelord legitimerar att vi försöker hitta Jesus i varje vers i GT, men det är kanske inte så långt du vill gå? Jag tror snarare att vi i NT hittar de avgörande nycklarna, så när vi har sökt författarens intention i GT så kan vi "se en djupare mening" (för att använda ditt ordval) om texten finns citerad i NT. Men vi är inte fria att tolka texterna som vi vill. Vi har inte samma möjlighet att tolka texterna som författarna till NT. Våra tolkningar är inte inspirerad text. Eller hur?
SvaraRaderaAtt författarnas personligheter återspeglar sig i texterna är nog svårt att bestrida. Det är bara att titta på en så uppenbar detalj som språk och ordval för att se att det är skillnader som inte skulle vara där om Bibeln vore "dikterad". Så här är vi överens.
Jag håller med dig, jag försöker bara problematisera lite ;-). Jag är ingen stor fan av den här typologiska tolkningen som var vanlig hos kyrkofäderna. Som du säger gör vissa av NTs författare sådant, t.ex. Matteus, men han var som sagt inspirerad, och det är inte vi. Att man kan se typer av t.ex. Jesus och försoningen är ett vitnessbörd men inte det huvudsakliga sättet man ska använda GT på tror jag. Så i grund och botten tror jag på att försöka förstå författarens intention, men det är inte så lätt alltid...
SvaraRadera/Fredrik
Hej David! Jag kommer lite sent in i den här diskussionen, men jag vill bara kommentera en sak. I inlägget tycks du göra likhetstecken mellan verbalinspiration och diktering. Det anser jag är felaktigt. Vi som tror på att Bibeln är verbalinspirerad (Alltså att Gud genom Anden ligger bakom själva ordvalet i texten) tror absolut inte på diktering. Jag har aldrig stött på en evangelikal teolog som tror på att Gud skulle ha dikterat texten för författarna. Tvärtom tror vi att Gud har förberett författarna och använt deras personligheter och kunskaper för att skriva just den text han ville (även i själva ordvalet). Därför kan man säga att Bibeln är både Guds ord och människors ord.
SvaraRaderaHej Jonas! Tack för din invändning. Jag inser att jag varit slarvig med termerna och ändrar. Du har rätt i att verbalinspiration och diktering inte är samma. De båda betecknar någon slags direkt ledning i formulerandet av texten, och diktering är väl en ytterlighet som jag inte har stött på någon som tror på. Jag tar bort verbalinspirationen från inlägget och låter dikteringen stå kvar.
SvaraRaderaSå till en fråga som väcktes av din kommentar. Din definition av verbalinspiration är intressant, och jag är beredd att hålla med dig om att författarna använts av Gud för att skriva den text Gud ville, men jag undrar om detta med nödvändighet behöver innebära att varje ord är direkt lett. Jag har sysslat en del med textkritik, en disciplin som är mycket intressant, och utifrån den så undrar jag hur du tänker i förhållande till t.ex. grammatiska fel, syftningsfel o.s.v. som kan finnas i vissa verser? Är det ett exempel på att författarens personlighet begränsat Guds ord eller var den föreliggande ordalydelsen Guds tanke?
Jag tycker att textkritiken väcker många intressanta frågor, och jag skulle kunna skriva mycket här, men det kanske mest blir förvirrat. För att göra min utgångspunkt tydlig kanske jag ska säga att jag har mycket svårt att se att man skulle gå och tillrättalägga (emendera) bibeltext, även om man tycker sig se grammatiska felaktigheter. Guds ord är den föreliggande texten, inte något eventuellt förstadium. Det innebär alltså att de grammatiska felen, om man nu hittar sådana är lika mycket Guds ord som allt annat.
Vet inte om det var svar på dina frågor, men fråga gärna vidare så får vi en spännande diskussion!
Frid!
// David