1. Bibeln är Guds ord genom människors ord till sitt folk.
2. Bibeln är Guds folks unika vittnesbörd om sin Gud och hans pågående handlande i historien, den tolkar världshistorien utifrån ett ”gudsrikesperspektiv”.
3. Bibeln är Guds genom den Helige Ande inspirerade, levande och verksamma ord, den har
en förvandlande kraft.
4. Bibeln är relationell
Det tredje påståendet betonar att Bibeln inte är en mänsklig produkt. Bibeln kan inte förstås inomvärldsligt, man kan inte bedöma dess sanningsanspråk med hjälp av vetenskapliga metoder och man kan inte förstå och läsa Bibeln som Guds ord utan låta den Ande som inspirerat skriften också inspirera det Guds folk som i sin tid läser den. När Guds Ande får leda läsningen av Guds ord blir ordet levande, verksamt och får en förvandlande kraft. Sanningen ligger i vad den gör med Guds folk, sanningen blir i första hand införlivad, den ligger i första hand i tolkningen av vad som hände, inte i vad som faktiskt hände. Att Bibeln är sann är alltså inte främst på grund av att det den beskriver som historia är faktiska händelser (vilket de i hög utsträckning kan anses vara) utan för att de förstår dessa händelser utifrån ett av Anden inspirerat perspektiv. Bibeln vittnar alltså sant om Gud, men den säger inte allt som är sant om Gud. Detta innebär att varje läsare, i mötet med texten, kan möta Gud på ett nytt sätt, ett sätt som endast blir möjligt utifrån den egna samtiden. På det sättet är ordet levande, den talar in i varje situation. Guds ord är alltså sant främst när det fungerar som Guds ord (dock menar jag inte att detta resonemang säger allt, men att det kan vara ett bra utgångsläge. Jag tror att Guds ord är sant även om ingen ser det som Guds ord. Jag menar också att det är Gud, inte vi, som avgör när det fungerar som Guds ord).
Jag undrar vad du menar med att Bibeln är Guds genom den helige Ande...inspirerade ord? Det framgår inte riktigt.
SvaraRaderaEn annan fråga: Menar du att det inte är viktigt om de historiska händelserna har inträffat eller inte?
Hej Jonas! Tack för din kommentar. Jag inser att jag formulerat mig för luddigt, så det är bra att du frågar!
SvaraRaderaDet jag försökte komma åt med min formulering i punkt 3 var inte främst Bibelns tillkomst utan snarare Bibelns relevans och användning. Som jag skrev i min första del av denna artikelserie är detta mest ett diskussionsunderlag, men det jag menar med Bibeln som levande och verksamt är att Bibelläsningen gör någonting med oss. Det är inte som att läsa vilken bok som helst, utan den Helige Ande är verksam också i Bibelläsarna och drar dessa alltmer till Jesus. Det var Bibelns förvandlande kraft jag ville lyfta fram, en aspekt som ofta förbises i talet om bibelsyn. Angående andens verksamhet i författarna diskuteras det i anslutning till del 2. Ser att du kommenterat där så jag ska försöka förtydliga mig.
Din andra fråga måste jag svara ett bestämt och tydligt "jo" på :)! Det är absolut nödvändigt att de historiska händelserna har inträffat, annars faller allt. Min formulering, som jag anar har lämnat utrymme för din fråga, var mer för att poängtera att Bibelns historieskrivning inte sker för historieskrivandets skull, utan Bibeln ger ett perspektiv på historien där Gud är den agerande. Bibeln beskriver frälsningshistorien, inte det är inte bara en saklig dokumentation. De faktiska historiska händelserna förutsätts som verkliga och riktiga, och det måste också vi som bibelläsare göra.
Hoppas det var svar, fråga gärna mer annars!
Tack för dina svar . Det var klargörande och jag instämmer i båda fallen. Traditionellt gör man ofta en skillnad mellan Andens inspiration av författarna och Andens upplysning av läsarna, för att man inte ska blanda ihop begreppen. Jag tycker att det finns en poäng med att använda olika ord för klarhetens skull.
SvaraRadera