Jörgen Lundberg skriver idag en debattartikel i Dagen där han kritiserar kongressens beslut att avsäga sig vigselrätten. I ingressen kan vi läsa det skarpa uttalandet: "att avsäga sig vigselrätten löser inte skiljelinjen om samkönade äktenskap inom svensk kristenhet. Det handlar om teologiska hårklyverier som leder till fariseism.", någonting som kanske inte speglar artikeln i sin helhet, men väl ger uttryck för artikelns tillspetsade formuleringar. Jag tänkte försöka mig på att ge en analys av Jörgens argumentation, och så får ni gärna diskutera den med mig nedan. Så här ungefär ser det ut:Statement 1:
Ingen kristen akt behövs för att ingå äktenskap, ett civilrättsligt äktenskap är också inför Gud och församlingen.
Statement 2:
Myndighetsintrånget i de enskildas liv är minimalt, det är bara en bekräftelse.
Statement 3:
I konsekvensens namn borde man, om man avsäger sig vigselrätten, också avsäga sig all form av myndighetsutövning.
Reflektion 3a: Det finns församlingsdrivna förskolor, betygsättning är myndighetsutövning.
Reflektion 3b: Kyrkor anordnar begravningar, när pastorn är med vid jordfästning är han
myndighetsutövande eftersom han medverkar i den samhälleliga angelägenheten att fastställa att den
döda kroppen tagits om hand på ett ur hälsoperspektiv tillfredsställande sätt.
Statement 4:
Avsägelse löser inte skiljelinjen om samkönade äktenskap inom svensk kristenhet. Avsägelsen handlar om teologiska hårklyverier som leder till fariseism.
Reflektion 4a: Avsägelse stänger vägar och är till hjälp för ingen.
Reflektion 4b: En fördjupad undervisning om det kristna äktenskapet är inte beroende av avsägelse.
Statement 5:
Det är bättre att man tar steget att avsäga sig när man blir tvingad till det.
Reflektion 5a: EFK avsäger sig vigselrätten för att kunna förekomma ett hot om att bli av med den.
Statement 6:
Jag (Jörgen) kommer inte att följa den nya ordningens rekommendationer om att paret först ska ingå vigsel borgerligt utan kommer att utforma vigselakten tillsammans med någon som har vigselrätt.
Slutsats:
EFK bör häva sitt beslut vid nästa års representantskapsmöte, låt oss i praktiskt församlingsliv ha kvar möjligheten att skapa en helhet kring äktenskapets ingågende. Låt oss lägga fokus på äktenskapets "innehållsfrågor" snarare än dessa formaliteter.
När man benar ut en artikel på detta vis så blir resultatet ganska intressant. Vad hävdas egentligen, hur underbyggs statements och slutsatser? Som ni ser är artikeln ganska spretig, och man får inte riktigt grepp om vad Jörgen grundar sina uttalanden på. Att han är kritisk till avsägandet av vigselrätten står klart, men om vi ska försöka få fram argument för en myndighetsutövning så får vi försöka använda oss av hans argument emot ett avsägande. Och då ser det, utifrån analysen ovan ut som följande:
EFK bör fortsätta vara myndighetsutövare…
… (1) eftersom ingen kristen akt behövs för att sammanviga två människor
… (2) eftersom myndighetsutövandet är så minimalt vid en vigselakt
… (3) eftersom man annars måste stänga sina skolor och sluta vara närvarande vid en jordfästning
… (4) eftersom frågan om samkönade äktenskap inte löses genom ett avsägande
… (5) eftersom man fortfarande får
… (6) eftersom det blir en mer sammanhållen helhet kring själva vigselakten
Om man ser argumentationen på det sättet så har jag svårt att se någon bäring i det Jörgen hävdar, för jag tycker mig ana inre motsättningar i resonemanget. Jag ska försöka förtydliga:
1 & 6. "Ingen kristen akt behövs för att ingå äktenskap, ett civilrättsligt äktenskap är också inför Gud och församlingen." Jörgen har rätt i att borgerliga äktenskap är lika giltiga som "kyrkliga". Paulus undervisning om äktenskapet i 1 Kor 7:12–13 tycks t.ex. säga att äktenskap som ingåtts av människor som inte bekänner Jesus om Herre äger full giltighet. Detta innebär dock inte att det omvända är falskt, jag vill likaväl hävda att det inte behövs något statligt godkännande för att ingå äktenskap, ett äktenskap som ingås inför Gud och inför Guds folk med löfte om livslång trohet är i allra högsta grad giltigt och bindande. Pappersarbetet/administrationen är sekundär(t). Det administrativa pappersarbetet är inte knutet till teologin kring äktenskapet på samma sätt eftersom den är beroende av statsskick och samhällsordning. Därför kan ett äktenskap i samhällelig mening skilja sig från äktenskapet i biblisk mening. Vi får inte sätta likhetstecken här. Utifrån detta resonemang faller också punkt 6. Det finns inga avgörande bitar som saknas för att vigseln i kyrkan skall anses fullgod. Den behöver inget komplement för att vara giltig. Däremot kräver samhället att det gifta paret väljer en samlevnadsform, och här är samhällets "äktenskap" den i dagsläget överlägset bästa, men detta är inte någonting som egentligen behöver kopplas till en vigselakt, lika lite som införskaffandet av ett nytt pass vid det eventuella efternamnbytet behöver ske där.
2. Är man emot att kyrkan skall vara statlig myndighetsutövare vid en vigselakt så finns ingen bärighet i detta argument. Myndighetsutövning mäts inte i procent.
3. Här gör Jörgen märkliga analogier. Närvaro vid en jordfästning kan väl knappast räknas som myndighetsutövning? Jag är inte så insatt i detta, men det är väl lika lite myndighetsutövning som att hålla ett vigseltal på en vigsel? Det verkar också som att Jörgen inser detta när han i sin text skriver "är inte detta snuddande nära myndighetsutövning?". Snuddande nära är inte ett giltigt argument. Vad gäller skolor så är det en helt annan diskussion, en intressant och viktig sådan, men knappast analog till vigselrätten? Vore intressant att höra Jörgen vidareutveckla kopplingen här.
4. Jag vet ingen som har hävdat att frågan om samkönade äktenskap löses genom ett avsägande. Ingenstans i underlaget till beslutet finns samkönade äktenskap omnämnda. Det är väl snarare en tolkning av beslutet som media och vissa församlingar gjort, men det ger inte någon grund att hävda att EFK på kongressen skulle resonerat så i sin beslutsprocess.
5. Detta är ett konstigt argument. Knappt nödvändigt att bemöta. Att avsäga sig vigselrätten i protest lägger fokus på fel saker, och det kan också anses vara kontraproduktivt av Jörgen att anföra detta eftersom det motsäger det han tidigare försökt hävda.
Nu har jag delat mina tankar om inlägget, vad säger ni? Gör ni en annan analys av argumentationen? Drar ni andra slutsater? Som jag ser det kommer inte Jörgen med några nya argument, och inte heller lyckas han anföra argumenten särskilt slagkraftigt, men jag tror ändå att hans text kan få gehör eftersom den formulerar sig så skarpt. Kopplingen till fariseism förstår jag mig inte på, så den kan jag inte kommentera. Någon som vill förklara den?
Mycket bra analys. Matchr min tolkning av debattartikeln mycket bra. Jag tycker inte heller att den tillför något mer än hårda spetsade ord.
SvaraRaderaDen juridiska aspekten i en begravningsakt är noll. Det sköts av andra instanser. Man kan ju faktiskt begravas helt utan cermonier. De som garanterar att det sker på rätt sätt ur hälsovårdssynpunkt är sjukhus/begravningsbyrå/kyrkogårdsförvaltning
SvaraRaderaDaniel Råsberg
Jag blev mkt förvånad när jag läste artikeln.Mest tycker jag att artikeln andas något av irritation från författarens sida som jag ser som ogrundad, och onödig.
SvaraRaderaJag har svårt att se det som så väldigt fel att EFK beslutat som man gjort, i ljuset av den debatt som ägt rum både i samhället i stort och inom kyrkorna.EFK ser vad som "komma skall" (som man iaf verkar förvänta sej) och visar sin åsikt tydligt redan nu.Detta är inte sämre än att senare dribbla med frågan, igen, om/när samhället ställer till det ännu mer än det redan gjort...
@Daniel. Tack för ditt förtydligande! Då har jag lite mer kött på benen :)
SvaraRadera@Anonym. Jag kan bara instämma. Det är bra att beslutet får komma som resultat av en egen teologisk bearbetning snarare än framtvingat av yttre faktorer.
Hej David, blev igår uppmärksammad på att du tagit dig an mitt inlägg. Här kommer ett försök att på ett annat sätt förklara grunden för det. Hälsningar Jörgen
SvaraRaderaLivet ska inte i första hand diskuteras och penetreras i detalj, det ska framförallt levas. Så förstår jag Jesus i evangelierna och det är utgångspunkten för mitt debattinlägg mot avsägelse av vigselrätten. När Jesus försöker få lärjungarna m fl att förstå hur Guds rike gör något med människor på insidan kommer fariséerna med tekniska detaljfrågor som ”Är det rätt att betala skatt till kejsaren?”. Det är på den nivån jag tycker frågan om vigselrätten hamnar. När äktenskapet mellan man och kvinna ifrågasätts från många blir vårt bidrag ”Är det rätt att pastorns ord gäller civilrättsligt eller inte?”.
Det finns stor problematik kring äktenskap och familj idag men den handlar inte så mycket om äktenskapets ingående utan mer om dess fortsatta innehåll och fortlevnad. Där behöver vi lägga fokus.
Så varför engagerar jag mig då i denna fråga?
1. För att jag ser framför mig ytterligare några färre naturliga tillfällen då människor kommer till kyrkan och där får möjlighet att relatera till Bibeln och en levande Gud. Just nu plockas skolavslutningarna successivt bort från kyrkorna. Jag förstår inte varför vi ska gå i täten för den här utvecklingen.
2. För att det med den nya ordningen blir krångligare för alla berörda, med fler moment än det redan är och fler saker som behöver definieras och klarläggas.
3. För att jag om möjligt vill förhindra att vi fördjupar oss ännu mer i den här typen av tekniska/principiella frågor.
Hej Jörgen!
SvaraRaderaKul att du har hittat hit, och tack för att du tar dig tid att svara på mitt inlägg.
När jag läser det du skriver denna gång är jag mycket mer benägen att hålla med dig i dina grundläggande ställningstaganden, i din utgångspunkt. Jag håller med om att det kristna livet ska levas, inte teoretiseras, men jag håller inte med om att kyrkans förhållande till staten är en teknisk detaljfråga, utan snarare är det en fråga som är avgörande för hur man ser på sig som kyrka och hur man motiverar teologiska resonemang. Jag håller inte med dig om att vigselrättdiskussionen flyttar fokus från äktenskapet till vigselceremonin, snarare tvärtom, nu kan vi på allvar prata innehåll, när vi inte behöver bekymra oss om juridiska detaljer. Nu kan det på allvar bli tydligt vad det är vi gör i kyrkan som skiljer sig från det som händer hos borgmästaren.
Visst kan ordningen bli lite krångligare, men jag tror inte att det argumentet väger särskilt tungt i sammanhanget. En vigsel föregås ju som bekant redan av flera moment, och ett extra verkar inte vara något hinder i övriga delar av världen.
Angående samhällets sekularisering ser jag inte utvecklingen som självklart negativ. Att kyrkan slutar vara en lokal och istället blir en gemenskap av Jesu efterföljare ser jag som positivt, och genom att alltmer skiljas från staten kan man börja vara ett ljus och ett salt istället för ett statligt redskap vid högtidliga stunder. Här vore det intressant att få höra mer om hur du tänker. Jag bara slänger ur mig lite lösa tankar nu :).
Hej David. Tack för ditt svar. Jag har inte ändrat åsikt i vigselfrågan men märker att det bakom den finns tankar vi delar.
SvaraRaderaJag tror det är väldigt svårt att renodla en kyrka fri från tjänster och gentjänster mellan det offentliga och församlingen. Om vi nu slutar viga folk så gör vi ändå samhället en mängd andra tjänster, vi möter en massa sociala behov som ingår i det offentligas ansvarsområde (barn- och ungdomsarbete, diakoni mm), vi driver en mängd verksamheter mot ersättning (förskolor, grundskolor, folkhögskolor etc), vi tar del av samhällets skyddsnät för våra anställda (socialförsäkringar mm), vi tar emot samhällets hjälp att uppbära kyrkoavgift, vi tar ibland emot arbetsmarknadsstödjande bidrag för anställningar och mycket mycket mera. Vad gör vigselrätten så speciell?
Det viktiga kan inte vara om vi gör staten en tjänst eller inte, det viktiga måste väl vara om detta på något sätt hindrar oss att vara den kyrka vi vill? (Här är ju frågan om bidrag som kanaliseras från Svenska Spel mycket mer brännande. Kan vi verkligen ta emot de här bidragen och samtidigt vara den kyrka vi vill inför de människor som satt sitt hopp till Svenska Spel?)
Jag vill också att vi ska vara en gemenskap av Jesu efterföljare men ser i det ingen motsättning till att vi tar vara på de tillfällen människor kommer till kyrkan för någon högtidlig händelse i släkt eller vänkrets. Tvärtom ser jag det som en form av respekt för dessa, kanske till synes ointresserade men av Gud älskade, människor att ta chansen, möta dem och ge dem något av evangeliet där de är just nu. :)
Jörgen, tack för ditt svar. Ursäkta att mitt har dröjt. Jag ser att det är skillnad att "göra staten en tjänst" och att vara staten. Församlingen skall betjäna sin omgivning, absolut, men hon ska göra det som församling, inte som stat. Vigselrätten innebär att pastorer och präster iklär sig en mydighetsutövarroll, någonting som jag inte ser förenligt med församlingens uppdrag. Det är det som gör vigselrätten speciell. Det får inte sammanblandas med att vi lever i ett samhälle och att vi betjänar det.
SvaraRaderaDu har en poäng i frågan om det hindrar oss att vara den kyrka vi vill, och bidragsfrågan är intressant. Men jag ser inte hur ett avsägande av vigselrätten gör det omöjligt för församlingen att betjäna ett par som vill ingå äktenskap. Jag ser snarare utökade möjligheter att göra det tydligt varför vi vill sammanviga dessa två inför Gud.
Frid!
Frid också till dig David! :) Några sista ord från mig sen tror jag att jag lämnar den här frågan. Vigslar kommer jag att överlämna åt andra pastorer. Det har varit mig själv en stor hjälp att få sätta ned foten i frågan, förhoppningsvis har jag gett röst också åt någon mer. Till sist, i den bibliska urhistorien ser vi inga ceremonier men det står ändå fullständigt klart att t ex Eva är hustru till Adam. Här finns ingen stat som registrerar äktenskapet civilrättsligt, ändå råder det ingen tvekan om vilken Evas och Adams relation är. Vem har bestämt att vigselns civilrättsliga status främst är en statlig angelägenhet? Att gifta sig handlar väl om att det finns en tydlighet om läget? Att man nu är förenade i äktenskap?
SvaraRaderaNär vigseln idag sker i en kyrka är det ingen tvekan om vad som händer inför de församlade. Att samhället accepterar den föreningen och registrerar äktenskapet så att också andra aktörer kan vara säkra på läget ser jag mer som en konsekvens av den större värld vi lever i, än att det handlar om att äktenskapets civilrättsliga status främst är en statlig angelägenhet.
Med den nya ordningen gör vi staten till vigselförrättare och den efterföljande akten i kyrkan blir då en förbönsstund för det redan ingångna äktenskapet. Förbön är aldrig fel men det är inte längre inför Gud och församlingen äktenskapet ingås. När vi kommer inför Gud och församlingen är äktenskapet redan ingånget genom en borgerlig 2-minutersceremoni el dyl. Med ett kongressbeslut har vi alltså flyttat över en kanske flertusenårig tradition att synligt vigas till äktenskap inför Gud och församling till att i fortsättningen vara en statlig angelägenhet.
Jag håller med om mycket av det du skriver, och vad gäller den ordning som beslutades om håller jag helt med dig. Jag är glad att kongressen avsade sig vigselrätten, men ordningen är mer tveksam, hade önskat någon form av diskussion här, den saknar teologiskt självförtroende, som jag bloggat om tidigare. Ordningen "omyndigförklarar" den egna vigseln, men jag vill mena att det är det som sker i kyrkan som är det viktiga och centrala. Inför Gud och inför församlingen. Vilken juridisk samlevnadsform man sedan väljer är en separat fråga.
SvaraRaderaDavid! Du får sista ordet i diskussionen. Vill bara tacka dig för att du tog den och önska dig en skön sommar. Jörgen :)
SvaraRaderaTack själv! Vi kanske ses "live" någon gång, man vet aldrig!
SvaraRadera