waya'as 'elohîm 'et haraqî'a wayavedel bên hamayim 'asher mitachat laraqî'a ûvên hamayim 'asher me'al laraqî'a wayehî ken
| Litteral översättning: YLV: NIV: B2000: | och Gud gjorde den utdragna ytan och han/den skilde mellan vattnet som från under till den utdragna ytan och mellan vattnet som från över till den utdragna ytan och det var så And God maketh the expanse, and it separateth between the waters which [are] under the expanse, and the waters which [are] above the expanse: and it is so. So God made the expanse and separated the water under the expanse from the water above it. And it was so. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. |
| Kort kommentar: (för dig som inte vill läsa så mycket) Denna är i det närmaste parallell till v.6 och ger en ytterligare förklaring till den utdragna yta som skapats. De två första satserna i v.7 syftar tillbaka till de två satserna i v.6, och alla dessa fyra satser sammanbinds med uttrycket "och det var så", en bekräftelse på att Guds skapandeprocess blivit verklighet. Att Gud genom sitt ord än en gång förmått någonting att bli till. Den utdragna ytan beskrivs vara en spatial, vertikal avdelare, men versen ger ingen närmre beskrivning av vad det är för vatten som den skiljer i två delar. |
| Djupdykning: (för dig som vill veta mer) ויעש אלהים את הרקיע "och Gud gjorde den utdragna ytan" Här återupprepas v.6. Det som skapas genom Guds ord i v.6 beskrivs nu bli till, och här är Gud återigen subjekt i ett handlande. Verbet som används, עשה, är ett vanligt verb med grundbetydelsen "att göra". I verbet uttrycks inte sättet på vilket något görs, och därför motsäger inte versen beskrivningen av skapandeprocessen genom Guds befallning i v.6 utan beskriver snarare resultatet av detta skapande ord. ויבדל בין המים אשר מתחת לרקיע ובין המים אשר מעל לרקיע "och han/den skilde mellan vattnet som från under till den utdragna ytan och mellan vattnet som från över till den utdragna ytan" Subjektet till verbet i denna sats är inte helt enkelt att fastställa. Som vi såg i de olika översättningar som ställts upp ovan finns utrymme för två tolkningar. Eftersom verbet står i tredje person maskulin singular kan det antingen syfta på אלהים ("Gud") i föregående sats eller på רקיע ("den utdragna ytan") som står närmast före verbet. I ena fallet är det då Gud som skiljer vatten från vatten, i det andra fallet är det den utdragna ytan som skiljer vatten från vatten. Valet mellan dessa är inte avgörande eftersom v.6 beskrivit "den utdragna ytans" funktion som just en sådan avdelare, men kanske är det utifrån förhållandet mellan de två satserna i v.6 som vi förstår förhållandet mellan satserna i v.7. Samma verb återanvänds nämligen, för att göra kopplingen mellan ord och handling tydlig (בדל), och därför blir översättningen "och den (utdragna ytan) skilde" att föredra. Mot detta skulle kunna anföras att det i v.4 står klart att Gud är subjekt till samma verb, men det är bättre att söka en förståelse av v.7 utifrån v.6 då de hör nära samman. Normalt vore dock att subjektet i sats två förtydligas om det ska skilja sig från det utskrivna subjektet i sats ett (אלהים), men i detta fall är det inte nödvändigt då satsernas nära koppling till föregående vers ger oss en fingervisning. Argumentet utifrån v.4 faller eftersom vi där ser אלהים som utskrivet subjekt både i den första och den andra satsen.  I denna sats blir det också något tydligare hur den utsträckta ytan är tänkt att skilja vatten från vatten. Här återfinner vi det vanligare uttrycket בין... בין ("mellan… och mellan…", se diskussion kring v.6), och satsen talar om en spatial, vertikal uppdelning av vattnet. Vi får alltså vatten över den utsträckta ytan och vatten under densamma. Vi får dock inte reda på vad detta vatten är för någonting, denna förklaring får vi anta kommer senare. Det är alltså fortfarande ganska oklart vad det är som skapas här. Av den litterala översättningen framkommer att en rad prepositioner används (bl.a. "som", "från", "till") för att uttrycka det vi på svenska skulle formulera "mellan vattnet under den utsträckta ytan och vattnet över den utsträckta ytan", men ingen betydelse skall läggas i detta, det är helt enkelt så språket ser ut.ויהי כן "och det var så" Här stöter vi på vår första textkritiska anmärkning. Egentligen kommer denna redan i v.6, men eftersom vi följer den hebreiska texten är det bättre att kommentera den här. Det är alltså uttrycket "och det var så", ett uttryck som vi uppmärksammade som saknat i v.6, som har gett upphov till avvikelser i manuskript, och det tydligaste exemplet finner vi i LXX (Septuaginta, en grekisk version av Gamla testamentet)*, samt Bibel 2000s översättning (som här bygger på LXX). Det som skiljer LXX från den masoretiska texten (som vi följer) är att uttrycket placeras i slutet av v.6 istället för i slutet av v.7. Som textkritiker försöker man förstå varför denna skillnad finns, varför den har uppstått, och efter det försöker man dra någon slutsats om vilken läsning som är att föredra. Utan att gå in för djupt i textkritiska resonemang kan vi konstatera följande. I den tradition som LXX representerar har uttrycket placerats efter Guds befallning i v.6 för att bevara kopplingen till Gudsordet. Denna koppling är viktig eftersom det verkar vara så Guds skapandeprocess skildras, d.v.s. först kommer Gudsordet ("Gud sade..."), sedan en bekräftelse som visar att det befallda utförts ("och det var så"), och först efter det kommer en längre förklaring av hur det skapade tillkommit (se t.ex. v.4 och v.5). I detta fall blir v.7 denna längre förklaring och därför bör "och det var så" hamna innan v.7, men efter Gudsordet i v.6. Resonemanget belägger alltså att LXX har den mest logiska och konsekventa läsningen. Jag skulle dock hävda att resonemanget har sina svagheter. Om LXX har en mer ursprunglig läsning som är att föredra är det svårt att förklara hur vår läsning tillkommit. Textkritiken väljer ofta den svårare läsningen som den ursprungligaste då texter med tiden tenderar att bli alltmer tillrättalagda, och detta argument är möjligt att anföra även här. Dessutom skulle jag hävda att kopplingen mellan ord och handling i de tydligt parallella verserna 6 och 7 förstärks med vår läsning (att "och det var så" står i slutet av v.7). Sammantaget finns det alltså tillräckligt stöd för att behålla ordföljden i den hebreiska texten. Slutsats: Denna vers verkar vara en utvikning av v.6. Här förklaras mer ingående vad som skett i v.6, och de två första satserna i v.7 syftar tillbaka till de två satserna i v.6. Alla dessa fyra satser sammanbinds slutligen med uttrycket "och det var så", en bekräftelse på att Guds skapandeprocess blivit verklighet, att Guds ord, Guds handlande, gett förväntat resultat. Enligt resonemanget ovan blir en rimlig översättning följande (jag ställer upp den tillsammans med v.6 så kopplingen dem emellan blir tydlig): v.6 Gud sade: "Må det vara en utdragen yta i vattnets mitt som skiljer vatten från vatten". v.7 Och Gud gjorde den utdragna ytan som skilde vattnet under den utdragna ytan från vattnet över den utdragna ytan. Och det var så. |
| Ytterligare djupdykning: (för den vetgirige) Westermann, Claus. (1984). Genesis 1-11 a Commentary, (A Continental Commentary). Minneapolis: Augsburg Publishing House. Brueggemann, Walter. (1982). Genesis, (Interpretation). Louisville: John Knox Press. Wenham, Gordon J. (1987). Genesis 1–15, (Word Biblical Commentary). Waco: Word Books. Brown, Francis m.fl. (2005). The Brown-Driver-Briggs Hebrew and English Lexicon (9 uppl.). Peabody: Hendrickson Publishers. Williams, Ronald J. (2007). William’s Hebrew Syntax. Toronto: University of Toronto Press. |
Fortsättning nästa fredag! Har du frågor om detta inlägg, ställ dem! Har du invändingar, låt höra!
*Ett blogginlägg som förklarar de olika större texttraditionerna kommer. Så om du blir förvirrad av förkortningar som LXX, MT, masoretisk, BHS, Q m.fl. ska du hålla utkik här på bloggen!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du meddelas när fler kommentarer skrivs? Klicka på "Registrera dig via e-post" så skickas ett mail till dig när någon kommenterar artikeln!