wayo'mer 'elohîm yiqavû hamayim mitachat hashamayim 'el-maqôm 'echad wetera'eh hayabachah wayehî-ken
| Litteral översättning: NIV: KJV: B2000: | och Gud sade må vattnet från under himlen samlas till plats en och må det torra landet bli synligt och det var så And God said, "Let the water under the sky be gathered to one place, and let dry ground appear." And it was so. And God said, Let the waters under the heaven be gathered together unto one place, and let the dry land appear: and it was so. Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt." Och det blev så. |
| Kort kommentar: (för dig som inte vill läsa så mycket) Genom sitt ord bringar Gud ordning i det vatten som befinner sig under den utdragna ytan, den utdragna yta som vi nu vet är himlen. Gud befaller vattnet att samlas på en plats, d.v.s. inte längre uppfylla hela jorden, och torrt land framträder. Det intressanta är att torra land inte skapas på samma sätt, inte skapas lika "direkt" som t.ex. den utdragna ytan, här verkar det istället som att Guds ordnande i sig är skapande. Genom att ordna vattnet skapar Gud torrt land. |
| Djupdykning: (för dig som vill veta mer) ויאמר אלהים "och Gud sade" Precis som i v.3 och i v.6 börjar denna nya dag med ett Guds ord. Det verkar alltså än så länge som att det mönster vi iakttagit (som jag skrev om i anslutning till v.8) upprepas. Berättarens röst förbereder oss på nytt på ett Gudsord, på en skapande befallning. Är det då återigen någonting nytt som skapas? Vi läser vidare. יקוו המים מתחת השמים אל מקום אחד "må vattnet från under himlen samlas till plats en" I denna sats verkar det inte som att någonting nytt skapas. Vattnet som nämns har vi stött på tidigare, vi mötte det redan i v.2.Vattnet i v.2 blev dock delat i två av en utdragen yta på ett sådant sätt att det nu fanns vatten över och under denna yta, och vad ytan var fick vi reda på i v.8, nämligen himlen. Eftersom vi nu vet det används inte längre רקיע utan שמים. Det är himlen som skiljer vatten från vatten, och det som händer i denna sats är att berättelsens fokus flyttas till det som finns under himlen. Och där verkar det bara finnas vatten. Men Guds ord börjar åter sätta något i rörelse, och genom att verbet ställs i den nu bekanta jussivformen befalls vattnet att samlas till en (אחד) plats. אחד beskriver här en kontrast som kanske inte i första hand innebär att vattnet nu bara finns på en specifik plats utan snarare att vattnet nu finns på särskilda platser, d.v.s. att det inte längre täcker hela jorden. Vi ser alltså återigen hur Gud delar för att skapa ordning. Men vad framträder där vattnet nu drar sig tillbaka? Vi läser vidare.  ותראה היבשה "och må det torra landet bli synligt"Ett ו skiljer denna sats från den förra, och återigen har vi ett verb i jussiv, någonting som får oss att förstå att Guds skapande nu fortsätter. Frågan är bara hur satserna skall förstås i relation till varandra. Två varianter är möjliga: 1. Guds befallande ord riktas enbart till vattnet under himlen, den andra satsen utgör en slags resultatsats och beskriver vad som händer när vattnet drar sig tillbaka. Översättningen skulle bli: "må vattnet under himlen samlas till en plats så att det torra landet må bli synligt" 2. Guds befallande ord i denna vers är tudelat, vi har två verb i jussiv och de två satserna ska mer ses i ett linjärt förhållande till varandra. När Gud befallt vattnet att flytta sig skapar han torrt land där det inte längre finns något vatten. Översättningen skulle bli: "må vattnet under himlen samlas till en plats, och må det torra landet bli synligt". Vilken variant är då att föredra? Ett antal observationer kanske hjälper oss på vägen. Klart är att det inte föreligger någon direkt skapande befallning som frambringar torra land, i alla fall inte någon som liknar det vi sett tidigare (verbet היה i jussiv). Här har vi istället verbet ראה som vi stött på tidigare ("att se"), men här handlar det inte om att Gud granskar det skapande, utan att någonting blir synligt. Det verkar alltså som om torra land framträder då Gud flyttar på vattnet. Hur hjälper detta oss? Jo, det verkar här som om själva delandet är skapande, det verkar inte vara så att Gud först skapar och sedan ordnar utan att själva ordnandet är en del av skapandet. Versen säger oss att Gud skapar torrt land genom att ordna vattnet som fanns under himlen. Som ni märker finns det fördelar med båda varianterna, det är svårt att välja mellan dem eftersom de båda belyser viktiga aspekter av vad som nu sker. Där vattnet drar sig undan skapar Gud torrt land, men han gör det genom att just låta vattnet dra sig undan. Jag skulle därför tentativt välja alternativ två, eftersom det mer tydligt poängterar att torrt land faktiskt skapas. Dock verkar vår iakttagelse göra gällande att de två satserna inte förhåller sig linjärt (temporalt, sekventiellt) till varandra, de är snarare sammanbundna händelser som beskriver vad som händer när Gud skapar ordning i vattnet. ויהי כן "och det var så" Dessa ord bekräftar att Guds skapande ord blivit verklighet. Nu finns under himlen torrt land, och vattnet har samlats på särskilda platser. Precis som i v.7 finns här en textkritisk diskussion. Septuaginta har nämligen en ytterligare sats i denna vers. En utvikning som beskriver hur Guds skapande befallning verkställs, precis som vi också såg i v.3. I Septuaginta står alltså (ungefärligt översatt): "och vattnet som var under himlen samlades till sina platser och torra land blev synligt". Frågan som man då ställer sig är huruvida denna sats har försvunnit från den hebreiska texten eller lagts till i LXX, och utan att göra någon större utläggning kan sägas att det vanliga är att man här ser satsen i LXX som ett tillägg utifrån observationen att den är tillrättaläggande i sin karaktär då satsen innebär en anpassning till det mönster man tycker sig kunna se i berättandet (se v. 8). Eftersom det är svårare att förstå varför satsen skulle tagits bort ges alltså den hebreiska lydelsen företräde (Blev det krångligt? Fråga!). Slutsats: Guds skapande fortsätter här genom Guds befallande ord, och befallningen riktas till det vatten som finns under himlen. Genom att dela, genom att ordna detta vatten skapas så torrt land, och vattnet får en avgränsad plats, det uppfyller inte längre hela jorden. En översättning av versen skulle kunna vara: Och Gud sade: "Må vattnet under himlen samlas till en plats, och må det torra landet bli synligt. Och det var så. |
| Ytterligare djupdykning: (för den vetgirige) Westermann, Claus. (1984). Genesis 1-11 a Commentary, (A Continental Commentary). Minneapolis: Augsburg Publishing House. Brueggemann, Walter. (1982). Genesis, (Interpretation). Louisville: John Knox Press. Wenham, Gordon J. (1987). Genesis 1–15, (Word Biblical Commentary). Waco: Word Books. Brown, Francis m.fl. (2005). The Brown-Driver-Briggs Hebrew and English Lexicon (9 uppl.). Peabody: Hendrickson Publishers. Williams, Ronald J. (2007). William’s Hebrew Syntax. Toronto: University of Toronto Press. |
Fortsättning följer! Har du frågor om detta inlägg, ställ dem! Har du invändingar, låt höra!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du meddelas när fler kommentarer skrivs? Klicka på "Registrera dig via e-post" så skickas ett mail till dig när någon kommenterar artikeln!