Det var inte allt för länge sedan en kristen pastor ville bränna böcker (läs här). Då var det Holger Nilsson som skulle bränna Gardells böcker, nu är det en amerikansk pastor (Terry Jones) som vill bränna Koranen. Båda dessa har väckt starka reaktioner, men det är nog Terry som tar hem priset. För han har, med sin 30-medlemmar stora församling i ryggen (?), lyckats få globalt genomslag. På årsdagen av terrorattacken mot World Trade Center vill han ha ett offentligt bokbål där Koranen bränns, och för en teolog förs tankarna osökt till Apg 19:19, samma bibelord som Holger Nilsson gjorde anspråk på, så det kanske är på sin plats att än en gång påpeka det felaktiga att anspela på sådana bibelord. Den som läser texten ser att bokbålet här handlade om att ta avstånd från sådant man omvänt sig från, man brände böcker man inte längre ville bli förknippade med, men i fallet Terry Jones handlar det ju om ren provokation, och frågan är ju vad hans syfte är, eller hur? Uppenbarligen anser han att islam är från djävulen och vill väl göra upp med dess heliga skrift en gång för alla samtidigt som han proklamerar detta för omvärlden, men att 30 personer blir så uppmärksammande är för mig en gåta. Gör man inte för stor sak av det hela? Är det nödvändigt att Hillary Clinton gör detta till en nationell angelägenhet? Måste man i den muslimska världen reagera så starkt att man inte kan skilja på en nations handlande och 30 individer i denna nation? Det verkar som att nyheten fått helt felaktiga proportioner. Jag tror nog man kan leta upp 30 individer som gör långt värre saker, både mot Koranen och USA, men dessa kommer man aldrig att höra talas om, eller? Därmed försvarar jag på intet sätt Terry, jag tycker det är helt onödigt att göra som han gör, och om hans syfte är att föra fler människor till Jesus så undrar jag om han inte misslyckats kapitalt. Och det är väl trots allt det som det kristna livet handlar om?
Läs mer här: 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Ja, inte kan väl islam hotas av en pastor med 30 medlemmar bakom sig?
SvaraRaderaTja, vad är värst; att en människa inte får utöva sin rättighet till yttrande, eller att en bok brinner? OBS; i morgon skall kvinnor i Iran avrättas med den medeltida metoden stening, detta är barbari, men massmedia uppmärksammar hellre några brinnande böcker än detta hån mot rättvisa. Demokrati bygger på att folk får yttra sig, och det får Terry Jones. Bokbränneri är annars en vederstygglig företeelse - men nota bene! i organiserad form! I den lille mannens (i detta fall Terry Jones) protest mot satan, andra trosriktningar, eller muslimsk fundamentalism (sin egen kristna oräknad) så har han en demokratisk rättighet,... man noterar att musselmanerna världen över bränner flaggor, hotar angripa västvärlden eller andra rabiata påståenden. Och tyvärr; då måste vi försvara pastorn. Som idkar sin grundlagsmurade frihet, vare sig USAs konstitution, FN stadgar eller för all del svensk grundlag kan förbjuda honom till detta. Att västliga journalister än en gång anser att undfallenhet är mer korrekt är upprörande - de om några borde försvara det fria ordet och yttrandefriheten. Men öppenbarligen gäller inte det andra bara dem själva.
SvaraRaderaI detta fallet har Terry Jones solklart rätt, och alla som är emot åsiktsförtryck - som i detta fallet är invändningar eller att stoppa hans bokbrännerier gör sig paradoxalt skyldig till något värre - ett uttalat förakt för åsiktsfriheten. Vilken är den grund som vårt samhälle står på. Därmed är det inte bokbrännarna som är farliga, utan de som försöker förhindra Terrys rättigheter. Detta är ju den basala västerländska demokratiska friheten man vill inskränka på. Mao har bokbränneri blivit demokrati personifierat, inte diktaturi. Skulle däremot en stat bränna böcker är jag tveksam om detta gäller: stå upp för T J rättigheter, här kan änterligen journalisterna göra en insats för demokrati!
Terry Jones visar mod och moral, hoppas att han bränner koranen och att det blir en fin tradition att göra så till minne av 9/11.
SvaraRaderaIslam är vår dödsfiende sedan 1400 år. Krig är enda lösningen. Inga kompromisser är möjliga. Antingen tvingas muslimer leva under demokratins lagar eller så tvingas vi leva under islam's shairalagar. Seger eller Valhall.
@Lelle. Nej, precis!
SvaraRadera@Anonym. Jag håller med dig om att han har all rätt att yttra sig, frågan som kommer upp är väl om yttrandefriheten här inskränker på religionsfriheten, men jag förstår inte riktigt hur det skulle gå ihop? Det verkar ju i alla fall som att detta mer och mer handlar om att väcka debatt i moskébyggefrågan vid ground zero, och jag kan inte förstå varför man låter denne man lyckas så fullständigt i sina ambitioner. Men det har väl att göra med att relationerna mellan USA och muslimvärlden är känsliga..
@Johnny. Jag förstår inte hur du resonerar. På vilket sätt visar Terry Jones prov på moral? Varför skulle islam vara en dödsfiende? Hur kan du mena att krig är en lösning?
Tack för era kommentarer!
Väldigt intressant fråga detta: om de interna motsättningarna i de västerländska värdena. För det är väl ändå vad det någonstans handlar om? Att en idé om yttrandefrihet, och frihet till kritik (även om kritik givetvis kan ta bättre uttryck än just bokbål...), skall försöka samsas med frihet att utöva sin religion? Det påminner om debatten kring Muhammedkarikatyrerna... i båda fallen kan det vara svårt för västerlänningar att förstå varför reaktionerna på "kritiken" blir så starka. Jag har fått för mig att reaktionerna på karikatyrerna blev så stormiga(på vissa håll...) eftersom muslimer har en annan läspraxis, så att säga, en annan bild av bilden. Muhammed är någon man vill efterlikna, genom honom sätter man sig i en levande relation till Gud. När någon sedan gör karikatyrer av detta ideal är det alltså inte endast bilden av Muhammed man spottar på - man stör även denna levande relation till/med Gud. Jag vet inte om jag uppfattat det rätt: men i så fall undrar jag om det kan förhålla sig på liknande sätt här, när det gäller Koranbränning? I övrigt tycker jag att (balanserad) kritik av oliktänkande alltid är bra: det är, tänker jag, en bekräftelse på den andres mänsklighet, att han eller hon är en förnuftig varelse som kan ta debatt och föra diskussion osv. Den man inte kritiserar riskerar man att istället reducera till något slags opåverkbart naturfenomen, en stel koloss, eller ett djur som är fint eller hemskt eller både och, men som varken kan svara eller påverkas av argument... Det är för mig det värsta tänkbara scenariot. (Eller så tänker jag så endast eftersom jag är västerlänning?)
SvaraRadera