David Willgren: 2010-06

2010-06-23

Igår drog konferensen igång på riktigt. Vi riggade, soundcheckade och repade under måndagen med de två dramateamen som håller i samlingarna, och igår hölls de första mötena. Det var välbesökt som vanligt och trots några mindre kommunikationsmissar mellan dramateam och musikteam tyckte jag det gick riktigt bra. Förhoppningsvis har vi fått tag på en bandare idag så att vi kan börja spela in några av mötena för att sedan få till en live-skiva till alla er som vill ha med er musiken hem.

Man skriver tydligen om oss i Dagen också. Kul. Där står att barnen trivs på torp. Och det märks verkligen. De är otroligt engagerade på mötena, och det är häftigt att få läsa de böner som formuleras på de böneplank som står uppställda i möteslokalen. Det är en förmån att få vara med och inspirera både barnen och deras föräldrar till en fortsatt vandring med Jesus!

2010-06-19

Alltings början - 1 Mos 1:8

wayiqera' 'elohîm laraqîa' shamayim wayehî 'erev wayehî voqer yôm shenî

Litteral översättning:

YLV:

NASV:

Folkbibeln:

och Gud kallade till den utsträckta ytan himmel
och det var kväll och det var morgon en andra dag
And God calleth to the expanse `Heavens;'
and there is an evening, and there is a morning -- day second.
God called the expanse heaven.
And there was evening and there was morning, a second day.
Gud kallade valvet himmel.
Och det blev afton och det blev morgon. Det var den andra dagen

Kort kommentar: (för dig som inte vill läsa så mycket)
Denna vers avslöjar vad den utstäckta ytan var för någonting. Och svaret är förvånande. Det är himlen som nu skapats. Och denna himmel beskrivs alltså ha vatten både nedanför och ovanför sig. I detta får vi ännu ingen klarhet. Men det som framkommer av versen är att den andra skapelsedagen i och med Guds andra namngivning av det skapade är till ända.

Djupdykning: (för dig som vill veta mer)
ויקרא אלהים לרקיע שמים "och Gud kallade till den utsträckta ytan himmel"
Detta är andra gången Gud namnger någonting. Den första gången var i v.5, och här fungerar namngivningen på samma sätt, d.v.s. att Gud lägger det nyskapade under sig och ger det en specifik plats i skapelsen. Genom detta får vi svar på vår fråga om vad den utsträckta ytan egentligen var för någonting. Det var himlen. Himlen är alltså skapad av Gud och skiljer vatten från vatten. Det är fortfarande oklart vad det är för vatten som åsyftas, men kommande verser kanske kommer att ge fler ledtrådar. Särskilt underligt verkar ju vattnet ovanför himlen vara.

ויהי ערב ויהי בקר יום שני "och det var kväll och det var morgon en andra dag"
Vi känner igen orden och formuleringen. Den är exakt som den ordalydelse vi stött på i v.5, den enda skillnaden är att vi här har "en andra dag" istället för "en dag". Två skapelsedagar har alltså förflutit. Under den första dagen skapades ljuset, och under den andra skapades himlen. Båda skapades genom ett Guds yttrande, och sättet som detta skapande beskrivs på är återkommande. Utifrån dessa två verser kan följande komponenter urskiljas (i varierande ordning):

1. Gud talar, ויאמר אלהים + verbet i jussiv
2. Det Gud säger blir verklighet, יהיו כן
3. Gud granskar det skapadeוירא כי טוב ,
4. Gud kallar/namnger det skapade, ויקרא אלהים
5. Det blir kväll och morgon

Det är intressant att samma vokabulär återkommer, och vår fortsatta läsning får utvisa om detta är ett mönster som upprepar sig. Punkt tre är kursiverad eftersom den saknas under den andra dagen, men så är inte fallet i alla texttraditioner. Septuaginta har faktiskt en sådan formulering i v.8, men i detta skede av vår läsning är det svårt att avgöra om den traditionen kan anses mer ursprunglig än den hebreiska text vi utgår från. Två alternativ till förståelse skulle kunna vara att 1) LXX innehåller en tillrättaläggning eller att 2) satsen fallit bort ur den hebreiska texten.

Slutsats:
Den utsträckta ytan visade sig alltså vara himlen. Och därmed är himlen någonting som är skapat av Gud, precis som ljuset. Versen återkopplar till formuleringar vi sett tidigare, i v.5, och med denna vers är den andra dagen i Guds skapande verk till ända. En översättning av versen skulle kunna vara:

Och Gud kallade den utsträckta ytan himmel.
Och det var kväll och det var morgon, en andra dag.

Ytterligare djupdykning: (för den vetgirige)
Westermann, Claus. (1984). Genesis 1-11 a Commentary, (A Continental Commentary). Minneapolis: Augsburg Publishing House.
Brueggemann, Walter. (1982). Genesis, (Interpretation). Louisville: John Knox Press.
Wenham, Gordon J. (1987). Genesis 1–15, (Word Biblical Commentary). Waco: Word Books.
Brown, Francis m.fl. (2005). The Brown-Driver-Briggs Hebrew and English Lexicon (9 uppl.).
Peabody: Hendrickson Publishers.
Williams, Ronald J. (2007). William’s Hebrew Syntax. Toronto: University of Toronto Press.

Fortsättning nästa fredag! Har du frågor om detta inlägg, ställ dem! Har du invändingar, låt höra!

2010-06-18

Torprep

Nu, så här helgen innan torpkonferensen drar igång, börjar vi repa inför barnmötena. Det blir drag iår igen, så välkommen till Kalas på Torp!

2010-06-13

Välkommen till mitt vardagsrum?

Har du sett fotbolls-VM? Då vet du vilket ljud jag talar om. Den kallas tydligen Vuvuzela, denna tuta som enligt sydafrikanerna själva förgyller en fotbollsmatch, men som många andra kanske inte riktigt vant sig vid. De kan tydligen framkalla ljud uppåt 127 dB, d.v.s. runt smärttröskeln för vad våra öron klarar av, och det var väl vetskapen om denna kapacitet som gjorde att den sydafrikanske målvakten kunde uttrycka sitt missnöje över den alltför tysta publiken i öppningsmatchen. Jag, som aldrig hört ljudet förut, tyckte väl snarare att det var i högsta laget. Men man lär sig! Man blir i alla fall tvungen. För ljudet kommer fylla vardagsrummet efter klockan fyra i en månads tid. Det var tydligen tal om att FIFA skulle förbjuda tutan inför VM, men den representerade för mycket av sydafrikansk fotbollskultur för att det skulle vara möjligt.

Vill du veta mer om tutan, kolla in denna sida med lite info. Man brukar beskriva ljudet som elefantliknande när man hör en enskild tuta, och som en bisvärm när de fyller en arena. Avgör själv:

En enskild tuta
En mängd tutor

Kunde inte någon ta fram ett ljudfilter som begränsar tut-mattans övertagande av ljudbilden vid fotbollsmatcherna? Vore trevligt tycker jag, men tydligen är det för svårt. Vad tycker du?

2010-06-12

Alltings början - 1 Mos 1:7

waya'as 'elohîm 'et haraqî'a wayavedel bên hamayim 'asher mitachat laraqî'a ûvên hamayim 'asher me'al laraqî'a wayehî ken

Litteral översättning:

YLV:

NIV:

B2000:

och Gud gjorde den utdragna ytan
och han/den skilde mellan vattnet som från under till den utdragna ytan
och mellan vattnet som från över till den utdragna ytan och det var så
And God maketh the expanse,
and it separateth between the waters which [are] under the expanse,
and the waters which [are] above the expanse: and it is so.
So God made the expanse and separated the water under the expanse
from the water above it. And it was so.
Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet
från vattnet ovanför valvet.

Kort kommentar: (för dig som inte vill läsa så mycket)
Denna är i det närmaste parallell till v.6 och ger en ytterligare förklaring till den utdragna yta som skapats. De två första satserna i v.7 syftar tillbaka till de två satserna i v.6, och alla dessa fyra satser sammanbinds med uttrycket "och det var så", en bekräftelse på att Guds skapandeprocess blivit verklighet. Att Gud genom sitt ord än en gång förmått någonting att bli till. Den utdragna ytan beskrivs vara en spatial, vertikal avdelare, men versen ger ingen närmre beskrivning av vad det är för vatten som den skiljer i två delar.

Djupdykning: (för dig som vill veta mer)
ויעש אלהים את הרקיע "och Gud gjorde den utdragna ytan"
Här återupprepas v.6. Det som skapas genom Guds ord i v.6 beskrivs nu bli till, och här är Gud återigen subjekt i ett handlande. Verbet som används, עשה, är ett vanligt verb med grundbetydelsen "att göra". I verbet uttrycks inte sättet på vilket något görs, och därför motsäger inte versen beskrivningen av skapandeprocessen genom Guds befallning i v.6 utan beskriver snarare resultatet av detta skapande ord.

ויבדל בין המים אשר מתחת לרקיע ובין המים אשר מעל לרקיע "och han/den skilde mellan vattnet som från under till den utdragna ytan och mellan vattnet som från över till den utdragna ytan"
Subjektet till verbet i denna sats är inte helt enkelt att fastställa. Som vi såg i de olika översättningar som ställts upp ovan finns utrymme för två tolkningar. Eftersom verbet står i tredje person maskulin singular kan det antingen syfta på אלהים ("Gud") i föregående sats eller på רקיע ("den utdragna ytan") som står närmast före verbet. I ena fallet är det då Gud som skiljer vatten från vatten, i det andra fallet är det den utdragna ytan som skiljer vatten från vatten. Valet mellan dessa är inte avgörande eftersom v.6 beskrivit "den utdragna ytans" funktion som just en sådan avdelare, men kanske är det utifrån förhållandet mellan de två satserna i v.6 som vi förstår förhållandet mellan satserna i v.7. Samma verb återanvänds nämligen, för att göra kopplingen mellan ord och handling tydlig (בדל), och därför blir översättningen "och den (utdragna ytan) skilde" att föredra. Mot detta skulle kunna anföras att det i v.4 står klart att Gud är subjekt till samma verb, men det är bättre att söka en förståelse av v.7 utifrån v.6 då de hör nära samman. Normalt vore dock att subjektet i sats två förtydligas om det ska skilja sig från det utskrivna subjektet i sats ett (אלהים), men i detta fall är det inte nödvändigt då satsernas nära koppling till föregående vers ger oss en fingervisning. Argumentet utifrån v.4 faller eftersom vi där ser אלהים som utskrivet subjekt både i den första och den andra satsen.

I denna sats blir det också något tydligare hur den utsträckta ytan är tänkt att skilja vatten från vatten. Här återfinner vi det vanligare uttrycket בין... בין ("mellan… och mellan…", se diskussion kring v.6), och satsen talar om en spatial, vertikal uppdelning av vattnet. Vi får alltså vatten över den utsträckta ytan och vatten under densamma. Vi får dock inte reda på vad detta vatten är för någonting, denna förklaring får vi anta kommer senare. Det är alltså fortfarande ganska oklart vad det är som skapas här. Av den litterala översättningen framkommer att en rad prepositioner används (bl.a. "som", "från", "till") för att uttrycka det vi på svenska skulle formulera "mellan vattnet under den utsträckta ytan och vattnet över den utsträckta ytan", men ingen betydelse skall läggas i detta, det är helt enkelt så språket ser ut.

ויהי כן "och det var så"
Här stöter vi på vår första textkritiska anmärkning. Egentligen kommer denna redan i v.6, men eftersom vi följer den hebreiska texten är det bättre att kommentera den här. Det är alltså uttrycket "och det var så", ett uttryck som vi uppmärksammade som saknat i v.6, som har gett upphov till avvikelser i manuskript, och det tydligaste exemplet finner vi i LXX (Septuaginta, en grekisk version av Gamla testamentet)*, samt Bibel 2000s översättning (som här bygger på LXX). Det som skiljer LXX från den masoretiska texten (som vi följer) är att uttrycket placeras i slutet av v.6 istället för i slutet av v.7. Som textkritiker försöker man förstå varför denna skillnad finns, varför den har uppstått, och efter det försöker man dra någon slutsats om vilken läsning som är att föredra. Utan att gå in för djupt i textkritiska resonemang kan vi konstatera följande. I den tradition som LXX representerar har uttrycket placerats efter Guds befallning i v.6 för att bevara kopplingen till Gudsordet. Denna koppling är viktig eftersom det verkar vara så Guds skapandeprocess skildras, d.v.s. först kommer Gudsordet ("Gud sade..."), sedan en bekräftelse som visar att det befallda utförts ("och det var så"), och först efter det kommer en längre förklaring av hur det skapade tillkommit (se t.ex. v.4 och v.5). I detta fall blir v.7 denna längre förklaring och därför bör "och det var så" hamna innan v.7, men efter Gudsordet i v.6. Resonemanget belägger alltså att LXX har den mest logiska och konsekventa läsningen. Jag skulle dock hävda att resonemanget har sina svagheter. Om LXX har en mer ursprunglig läsning som är att föredra är det svårt att förklara hur vår läsning tillkommit. Textkritiken väljer ofta den svårare läsningen som den ursprungligaste då texter med tiden tenderar att bli alltmer tillrättalagda, och detta argument är möjligt att anföra även här. Dessutom skulle jag hävda att kopplingen mellan ord och handling i de tydligt parallella verserna 6 och 7 förstärks med vår läsning (att "och det var så" står i slutet av v.7). Sammantaget finns det alltså tillräckligt stöd för att behålla ordföljden i den hebreiska texten.

Slutsats:
Denna vers verkar vara en utvikning av v.6. Här förklaras mer ingående vad som skett i v.6, och de två första satserna i v.7 syftar tillbaka till de två satserna i v.6. Alla dessa fyra satser sammanbinds slutligen med uttrycket "och det var så", en bekräftelse på att Guds skapandeprocess blivit verklighet, att Guds ord, Guds handlande, gett förväntat resultat. Enligt resonemanget ovan blir en rimlig översättning följande (jag ställer upp den tillsammans med v.6 så kopplingen dem emellan blir tydlig):

v.6 Gud sade: "Må det vara en utdragen yta i vattnets mitt som skiljer vatten från vatten".

v.7 Och Gud gjorde den utdragna ytan som skilde vattnet under den utdragna ytan från vattnet över den utdragna ytan.
Och det var så.

Fortsättning nästa fredag! Har du frågor om detta inlägg, ställ dem! Har du invändingar, låt höra!

*Ett blogginlägg som förklarar de olika större texttraditionerna kommer. Så om du blir förvirrad av förkortningar som LXX, MT, masoretisk, BHS, Q m.fl. ska du hålla utkik här på bloggen!

2010-06-11

Kommentar kommer

Jag har fått många intressanta kommentarer till mitt inlägg om statsbidragen, tack till er som skrivit! Min avsikt är att svara på dem i helgen, så håll ut!

Fotbolls-VM

Nu börjar det! Under en månads tid tänkte jag sälla mig till de miljontals fotbollsfreak som sitter framför TV:n och tittar på VM (det är inte en intern kristen angelägenhet som ni säkert vet). Så om bloggen inte uppdateras lika frekvent vet ni varför.

Ikväll spelar Frankrike sin första match. Mot Uruguay. Ska bli intressant att se var de står. Backe (TV4) håller tydligen Frankrike och Holland som finalister. Vem håller du på?

2010-06-07

Tröttsam retorik

Så var det samma visa igen. Artiklar och reportage glider bort från det deskriptiva nyhetsförmedlandet till att istället fungera som redskap i framförandet av en tydlig agenda. Jag talar naturligtvis om mediernas rapportering av de "religiösa ungdomsförbundens" statsbidrag. Det är tråkigt att journalistiken är så enkelspårig, dåligt påläst och tydligt partisk. Vad menar jag med det? Vi kan titta lite på hur retoriken ser ut så kanske det klarnar. SVT får tjäna som exempel.

1. Man hittar ett extremfall som man grottar ner sig i och blåser upp så att det verkar som ett allmänt fenomen i alla religiösa ungdomsförbund. I detta fall handlar det om en pastor som slagit Bibeln i huvudet på en homosexuell ungdom (läs här). Genom att läsa den artikeln leds vi in att tro att detta är någonting ständigt återkommande i alla sammanhang.

2. Man klumpar ihop alla ungdomsförbund som kan klassificeras som "religiösa", och genom att göra detta kan man komma fram till en saftig summa om 48 miljoner kronor om året som dessa förbund erhåller i stadsbidrag.

3. Man ställer frågan om det verkligen kan vara acceptabelt att religiösa samfund får stadsbidrag när man så uppenbart diskriminerar personer på grund av sexuell läggning.

Egentligen är det konstigt att man bemödar sig om steg 1 och 2, man borde kunna argumentera för ett avskaffande av stadsbidrag utan att först skrapa fram skandalrubriker, men det kanske inte är lika lätt att få med sig en större opinion genom sakliga diskussioner? Det kanske inte låter lika övertygande om man säger att det istället rör sig om ett fåtal samfund som tillsammans inte får 48 miljoner utan snarare 3 miljoner (läs här)?

Ofta kan man i sammanhangen höra att det är förfärligt att "skattebetalarnas" pengar går till detta. Jag förstår inte riktigt det. Menar man alltså att kristna inte betalar skatt? Eller att de inte skulle få vara med och påverka vad skattepengarna går till? Hur menar man att det demokratiska argumentet fungerar?

Jag tror att det man förfasar sig över i grunden egentligen bottnar i att det kristna livet som Jesu efterföljare inte är så lättbegripligt för en som inte lever det livet. För det är så att en kristen lever med ett annat fokus, en kristen lever med Guds rike för ögonen och strävar efter att bli mer lik Jesus. I denna process, i denna vandring, finns ständigt ett nödvändigt försakande, och där finns ständigt ett förmanande från medvandrare. Det kristna livet innebär att vi ger varandra ansvar för varandra, och vi förväntar oss att våra systrar och bröder ska ta detta ansvar och hjälpa oss i vår vandring. Detta är naturligtvis absurt i vårt sekulära svenska samhälle där rättigheter har sammanblandats med sanning, d.v.s. att man inte längre förstår hur någon skulle kunna värna om någon annans rättigheter och samtidigt säga att man har fel.

Hur tänker du?

2010-06-04

Öööhh?

En ateistisk förening i Helsingfors erbjuder tydligen (se Dagen) porr i utbyte mot Biblar. Dessa två sägs vara motsatser, och genom denna aktion menar man sig enligt HBL visa att religioner begränsar och kontrollerar människors privatliv.

Öööhh?

Och jag som trodde porren var kvinnoförtryckande? Har vi alltså här en ateistisk förening som hävdar att religion inte förtrycker kvinnor (eftersom porr och religion påstås vara varandras motsatser)? Intressant!

Kommentarer?

Åsiktskontroll eller valtaktik?

Läste på SVT att de politiker som på bloggar och via facebook uttryckt tveksamheter kring Ships to Gazas agerande och agenda har censurerats. Genom påtryckningar från sina respektive partier har de nödgats ta bort uttalandena, något som är ganska förvånande, men kanske inte oväntat. Det är ju valtider, och man vill väl inte vara det parti som förknippas med politiskt inkorrekta uttalanden? Eller? Bäst att hålla tyst om man inte är beredd att skriva under på den svenska nyanserade objektiviteten?

Alltings början - 1 Mos 1:6

wayo'mer 'elohîm yehî raqîa' betok hamayim wîhî mavedîl bên mayim lamayim

Litteral översättning:

NIV:

NKJV:

B2000:

1917:

och Gud sade må det vara en utdragen yta i vattnets mitt
och den må vara skiljande mellan vatten till vattnet
And God said, "Let there be an expanse between the waters
to separate water from water."
Then God said, "Let there be a firmament in the midst of the waters,
and let it divide the waters from the waters."
Gud sade: "I vattnet skall ett valv bli till,
och det skall skilja vatten från vatten." Och det blev så.
Och Gud sade: "Varde mitt i vattnet ett fäste
som skiljer vatten från vatten."

Kort kommentar: (för dig som inte vill läsa så mycket)
Denna vers påbörjar Guds andra stora skapande, och detta sker genom att formuleringarna från v.2 återupprepas, dock med några förändringar. Gud skapar återigen med ord, med skapande befallning, och denna gång är det en utdragen yta som skapas. Vad denna yta är framkommer inte riktigt av denna vers, men den beskrivs fungera som en avdelare i det vatten som omnämnts i v.2. Gud visar att han har kontrollen över vattnet på samma sätt som han visat att han har kontrollen över ljus och mörker, och nu delas alltså vattnet upp i två delar, något som gör att vi kan ana att de två delarna kommer få olika funktion i skapelsen.

Djupdykning: (för dig som vill veta mer)
ויאמר אלהים "och Gud sade"
I denna vers hör vi, precis som i v.3, både Guds röst och berättarens. Och det är återigen berättaren som börjar. Verbet som används är detsamma som i v.3 (אמר) "att tala/säga", och här har det alltså återigen Gud som subjekt. Eftersom formuleringen används på samma sätt som i v.3 kan vi dra samma slutsats, nämligen att det inte är fråga om vanligt tal utan snarare en befallning, ord som orsakar att ett skeende tar sin början, ord som sätter någonting i rörelse. Vi anar att någonting nytt är på gång att skapas genom Guds aktiva och verksamma tal.

יהי רקיע בתוך המים "må det vara en utdragen yta i vattnets mitt"
Det andra som skapas genom Guds skapande befallning är någon form av utdragen yta. Det hebreiska ordet רקיע kan härledas till verbet רקע som ungefär betyder att "sprida ut", "slå ut", "stampa", och substantivet har därigenom en grundbetydelse av "en utdragen yta", "en vidd". När detta då ska förstås i diverse bibeltexter talas ofta om något slags "fäste", "stöd", d.v.s. att det finns en solid aspekt av substantivet, och så är det möjligt att även förstå denna vers, men vi får vänta med ett avgörande i frågan tills vi läst versens fortsättning.

Denna yta beskrivs bli till i בתוך המים ("vattnets mitt", ett så kallat "konstruktuttryck", d.v.s. en slags genitiv), och det vatten som åsyftas måste rimligen vara det vatten som Guds vind svepte fram över i v.2.

ויהי מבריל בין מים למים "och den må vara skiljande mellan vatten till vatten"
Första delen av versen liknar som vi sett v.3, men här kommer någonting nytt. Vi hittar inte formuleringen "och det var så", d.v.s. motsvarigheten till "och ljus var" i v.3, utan här kommer något som verkar vara ett förtydligande av den utdragna ytans funktion. Denna sats börjar med samma verb som föregående sats, och också denna gång i qal imperfekt jussiv. Men det som problematiserar översättningen av verbet, d.v.s. det som gör att vi inte automatiskt kan översätta "må det vara" är det efterföljande participet. Participet härleds till ett verb vi känner igen, nämligen בדל, som betyder "att dela", "att skilja", och i particip blir det då ungefär "den delande" eller "den skiljande". I relation till verbet kan participet förstås på främst två sätt.

Det första alternativet är att participet nästan antar formen av ett substantiv som blir parallellt med רקיע (ung: "och det må vara en delare mellan…"). De två satserna skulle då tänkas stå i en synonym parallellism (se kommentar till v.5).

Det andra alternativet, som är vanligare, är att participet tillsammans med verbet beskriver en fortsättning på föregående sats, att verbet היה står i tredje person maskulinum innebär alltså en syftning på ytan (ung: "och den må vara skiljande mellan…" eller omskrivet "som skiljer…"). Satsen blir därmed en utvikning och ett förtydligande av föregående sats istället för en ren parallell sats.

En lite ovanlig formulering dyker upp i uttrycket "mellan vatten till vatten". Här möter vi den hebreiska prepositionen בין ("mellan") tillsammans med prepositionen ל ("till") som vi stött på tidigare. Det vanliga sättet att uttrycka det som på svenska skulle heta "mellan vatten och vatten" är att upprepa prepositionen בין, men här har vi alltså ל. Dessa två används oftast tillsammans för att göra en tydlig distinktion mellan två ospecifierade ting, särskilt när dessa två ting beskrivs med samma ord (här: מים), något som innebär att vi här kan ana att de två vatten som beskrivs kommer att få olika funktion i skapelsen.

Slutsats:
I denna vers påbörjas Guds andra stora skapande, och detta sker genom att formuleringarna från v.2 återupprepas, dock med några förändringar. Gud skapar återigen med ord, och med sin skapande befallning frambringas nu i versens första halva en utdragen yta, och i den andra halvan av versen kommer så ytans funktion att beskrivas ytterligare. Ytan blev till en avdelare i det vatten som omnämnts i v.2, och genom detta skapande visar Gud att han har kontrollen över vattnet och över den utdragna ytan, precis som han tidigare visat att både ljus och mörker är honom underlagda. En översättning av versen skulle bli som följer:

Gud sade: "Må det vara en utdragen yta i vattnets mitt som skiljer vatten från vatten".

Fortsättning nästa fredag! Har du frågor om detta inlägg, ställ dem! Har du invändingar, låt höra!

Gloslista

Nu är gloslistan uppdaterad. Snart kommer kommentaren till 1 Mos 1:6!

2010-06-01

Frågan "varför?"

I tidningar, TV, på radio, internet, ja överallt läser vi om bordningen av Ships to Gaza. Det står klart att Israel brukat övervåld och dessutom gjort det på internationellt vatten, vilket har föranlett bl.a. EU och FN att starkt fördöma agerandet. Det rapporteras om att 10-20 personer har dött, och särskilt aktuell blir denna nyhet i Sverige då kända svenska profiler var ombord. Ships to Gaza beskrivs ena stunden vara en humanitär hjälpsändning till ett ockuperat Gaza, men sekunden efter är det plötsligt fredsaktivister som är ombord. Den mediala uppmärksamheten började dock inte i och med bordningen, snarare har en spänning byggts upp under en lång tid, en spänning kring Israels reaktion. Vad kommer Israel att göra, hur kommer de att svara på detta. Uppenbarligen hade man sina misstankar, men inte detta.

Mitt i allt rapporterande, videopublicerande och analyserande saknar jag frågan varför. Om "Ships to Gaza"-projektet är rätt beskrivet, varför attackerade Israel? Vad hade de att vinna? Och varför gjorde de det på internationellt vatten? Har liknande saker hänt förut? Varför väntade de inte tills skeppen var inne på Israelskt vatten? Varför öppnade de eld om hjälparbetarna bara hade vatten som vapen?

Jag anar att vår svenska nyanserade nyhetsbevakning som vanligt inte är så nyanserad. Rapporteringen har redan tagit ställning, och därför färgas den av detta ställningstagande. De bilder som Israel släpper kategoriseras genast som "propaganda", medan de intervjuade hjälparbetarna är trovärdiga och pålitliga i sina redogörelser. Mig veterligen är inte världen svart-vit. Mig veterligen behövs inte 700 man för att frakta förnödenheter till Gaza. Mig veterligen är hjälparbetare främst måna om att förnödenheterna kommer fram. Det är något som inte stämmer. Hur tänker du?

Läs mer här:
Dagen: 1 2 3 4 5 6 7, SVT: 1 2 3 4, DN: 1 2 3 4 5, SvD: 1 2 3 4 5
Expressen: 1 2 3 4 5, Aftonbladet: 1 2 3 4 5, GP: 1 2 3

Och Herren ångrade...
– om Guds oföränderlighet (del 4)

I allt tal om Guds "oföränderlighet" blir det alltså oundvikligt att också tala om relationen mellan Gud och skapelsen. Texten ger inte utrymme för någon överbetonad "oföränderlighet", d.v.s. ett åtskiljande av Gud och skapelsen, men den ger inte heller vid närmare anblick utrymme för en överbetonad "relationalitet", d.v.s. ett likställande av Gud och skapelsen. Gud är fortfarande "den andre", Gud är fortfarande HERREN, Israels Gud, som är fri och har rätt att döma. Denna spänning har teologer genom historien försökt lösa på olika sätt, mer eller mindre framgångsrikt, och många liknar varandra:

• Barth talar om Guds trofasta, oföränderliga kärlek som manifesteras på ständigt nya sätt. För att betona Guds aktivitet och inte passivitet väljer han att tala om "konstans" istället för "oföränderlighet".

• Rahner drar utifrån självmotsägelsen "oföränderlig" och "inkarnerad" (hur kan en "oföränderlig" Gud bli människa) slutsatsen att Gud kan förändras i någon finit (materiell) annan.

• Moltmann tänker utifrån ett tydligt lidande-perspektiv och menar att det är Kristi kors som uppenbarar den treenige Guden, den Gud som förändras och lider fullt ut i kärlek. "Ty den sanna kärleken lider allt, uthärdar allt och hoppas allt, för att göra andra lyckliga och därigenom själv bli salig" (Moltmann).

Trots allt fokus på "oföränderlighet" och ånger kanske denna text framför allt lär oss någonting om bön. Den Gud som framträder är inte en avlägsen Gud, oförmögen och ovillig att lyssna till och engagera sig i människans öde, utan tvärtom vittnar texten om en passionerad, lidelsefull och lyhörd Gud. En Gud som är villig att ångra det onda han tänkt, för människans skull. Genom några enkla ord, genom en ärlig bön, så får Mose uppleva ett gensvar, ett gensvar som får bli ett eko in i vår tid, en tid då klagan har blivit självömkande och där ånger har blivit grämelse. Här får vi en chans att låta Gud blåsa liv i gamla utnötta begrepp som "oföränderlighet" och "ånger" och genom dem väcka en tro hos oss, en tro men framför allt ett hopp, det hopp som ger oss visshet om att vi tror på en Gud som kan förändra varje situation, att vi tror på en Gud som är djupt engagerad i och därför lider med och för sin skapelse.

Vidare läsning:
Barth Karl. (1957). Church Dogmatics II/I. Edinburgh: T&T Clark.
Farley, Edward. (1996). Deep Structures. Valley Forge: Trinity Press International.
Gowan, Douglas. (1995). Changing God’s Mind. Grand Rapids: Eerdmans.
Mettinger, Tryggve. (2007). The Eden Narrative. Winona Lake: Eisenbrauns.
Migliore, Daniel L. (2004). Faith Seeking Understanding. Grand Rapids: Eerdmans.
Moltmann, Jürgen. (1980). Treenigheten och Guds rike. Stockholm: Verbum.
Ware, Bruce A. (1984). An Evangelical Reexamination of the Doctrine of the Immutability of God. Ann Arbor: University Microfilm International.

2010-06-23

Frankrikes VM

Torpkonferensen del 1